Frågan är vad som egentligen var jobbigast med storförlusten, som lika gärna kunnat sluta 3–10 men hyfsades av ett par tröstmål sedan Frösön börjat slappna av: den spelmässiga underlägsenheten – eller faktumet att IBK ändå gjorde en b-ä-t-t-r-e match än på lördagen?
– Fast vi förlorade, ja, utbrister bedrövade lagkaptenen Johan Bäcklund och förklarar:
– Ser vi till individuella grejer spelar vi bättre. Och medan Ankarsvik drog ner tempot drar Frösön upp det – och vi följer med, vi är så som lag i år och kan inte styra tempot särskilt bra själva.
Förra året vann IBK båda sina matcher mot Frösön. Men förutsättningarna har ändrats.
– Ser man till vilka spelare vi tappat den här säsongen är vi ett helt annat lag, det går inte ens att jämföra med förra säsongen, säger Bäcklund som inte blir gladare av skade- och sjukdomslistan: sex spelare saknades på söndagen.
– Visst är det kännbart, det ska vi inte sticka under stol med.
Kaptenen får i stället glädjas över att lördagens poäng kom sedan Luleå kvitterat sitt 3-4–underläge med drygt fyra minuter kvar av matchen. Och att båda Jonas Rydbergs mål mot Frösön – 1–2 i första och 4–10 i sista perioden – var riktiga uppvisningar i prickskytte, det andra dessutom efter rapp tvärpassning av Filip Segerlund. Exakt det spel IBK skulle behövt mer av för att matcha ett hypereffektivt Frösön.