Hon ritade den klassiska Luleå-loggan

1977 fick Stina Åström ett uppdrag. Hon fick fria händer att utforma ett klubbmärke till en helt nybildad ishockeyförening i Luleå. Hon ritade då stålmannen och valde klubbfärgerna gult, rött och lite svart.

20 juni 2019 11:45

Stina Åström är lulebo i grunden och växte upp i F21:s personalbostäder mitt emot Luleå bryggeri. Efter att ha gått i Luleås kommunala flickskola flyttade hon till Stockholm för studier på Konstfack där hon utbildade sig till grafisk formgivare. Där träffade hon sin blivande man Torsten Berglund som också var grafisk formgivare och 1970 köpte de en norrbottensgård i Alvik.

De började med att behålla sina jobb i Stockholm för att ha en trygg inkomst och sedan successivt arbeta sig in på den norrbottniska marknaden. Tanken var att ha gården i Alvik som bas och drömmen var att kunna bo och arbeta där och också försörja sig med det de var utbildade till.

Ett av de första jobben som de gjorde var logotypen till Norrbottens läns landsting och den lever vidare än i dag. Samma sak med Lulefrakt som de också gjorde samtidigt som de färgsatte bilarna i de två gröna nyanserna.

– Men det var inte lätt att komma till Luleå och etablera sig där. Men så småningom blev det lättare och lättare, säger Stina Åström.

En bit in på 70-talet fick de Grossistkompaniet (GroKo) som kund. Seard Åberg som ägde företaget hade då lyckats med att få Luleå SK och IFK Luleå att samarbeta i en helt nybildad förening, Groko Hockey.

– Då fick vi uppdraget att göra det här lagets logotyp. Jag fick nog väldigt fria händer. Jag vet att jag tänkte att när man gör mål så höjer man klubban över huvudet. Då tänkte jag, Luleå ska ju göra mål. Då ska de ha en sån logotyp också och så gjorde jag den där gubben och valde svart, gult och rött, berättar Stina Åström.

Du fick välja färgerna också?

– Ja. Jag kan inte vara tvärsäker där men jag kan inte minnas att de brydde sig det minsta. Uppdraget var ganska fritt och så fick det bli vad det blev.

Blev de nöjda?

– Ja, jag tror det. Jag tror bara att jag levererade ett förslag.

Hade du några andra färger än gult, rött och svart som du funderade på att använda istället?

- Nej, vet du vad. Jag tyckte att det var ganska klart med de där färgerna. Det skulle vara något som inte var för mesigt utan nu skulle det signalera att det här är vinnarlaget.

Den här gubben som du ritade och som lever kvar än i dag, vet du vad den kallas?

– Näe.

Du har aldrig hört talas om stålmannen?

– Nej, det har jag faktiskt inte hört.

Känner du till att Groko Hockey bytte namn till Luleå Hockey och att de har fortsatte att använda den ritade hockeygubben som nu kallas stålmannen?

– Jo, men så pass mycket vet jag.

Ritade du också det nya runda klubbmärket?

– Nej, vi har aldrig blivit ihopkopplade efteråt utan det där tyckte de nog att de hade fritt tillträde till. Och det bryr jag mig inte i. Det är kul att den får leva vidare även om de ändrade om det lite.

Visste du att i mitten av 90-talet så lanserade Luleå Hockey ett nytt klubbmärke med ett björnhuvud men under de senaste tio åren har den stora merparten av supportrar i Lulefans velat ha tillbaka ursprungssymbolen?

– Nej. Så bra har jag inte följt med. Men jag blir ju väldigt glad att höra det.

Minns du några andra tankar som du hade när du skissade på den första stålmannenlogon?

– När man gör en logotyp ska den vara rätt enkel, inte för komplicerad. Sedan ska den synas och då måste man välja färger som slår. Du kan ju titta på trafikmärken. Varför är de gula och röda?

Gult och rött är ju varningsmärkena i trafiken?

– Ja. Här kommer Luleå Hockey. Se upp! Det var bland annat lite så jag tänkte.

Vi kan i alla fall sammanfatta det här med att du är stålmannens mamma?

– Det kan man säga. Om han nu behöver någon mamma. Han ser rätt stadig ut.

Alla behöver väl en mamma, till och med en stålman från Luleå?

– Ja, kanske är det så (skratt).

Har du förstått hur pass älskad din gubbe har varit och är hos fansen och hur mycket som de har stridit för att få tillbaka den?

– Det vet jag inte så mycket om. Men jag vet att när min pappa blev gammal och skruttig och jag bodde i Gamla stan med tre trappor utan hiss så insåg jag att jag inte kunde ta ned honom till mig utan jag fick istället flytta upp till Luleå. Under den tiden körde jag bland annat taxi.

Då hade jag ju körningar till, vad är det ishallen heter?

Delfinen.

– Ja, Delfinen. Och så fick jag några killar i taxin som snackade och pratade Luleå Hockey. Då kunde jag inte hålla tyst utan jag sa ”hörrni killar vet ni vem som har gjort den där hockeyloggan från början”. Det visste de ju inte utan jag berättade att det var jag. Då fnittrade de i baksätet och när de skulle betala gav de mig en tjuga extra och sa här får du för att du har gjort Luleås logga och så skrattade de ännu mer.

De trodde dig inte?

– Nej, inte ett skvatt. Men det är det ingen som gör så det spelar inte någon roll.

Vad har du för koppling till Luleå i dag?

– 1990 byggde jag det här lilla huset utanför Kallax by. Här är jag på somrarna och här tycker mina barn och barnbarn också om att vara. Och jag trivs jättebra uppe i Luleå men det var inte lika lätt att försörja sig där som frilansande inom mitt område. Men jag älskar att vara här. Luleå skärgård är otroligt vacker och jag mår väldigt bra när jag är här uppe.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Joakim Nordlund