Bo Johansson tillbringar så mycket tid han kan i sommarhuset i byn Hovlös. Byn som de senaste åren har blivit känd för den urusla mobiltäckningen är ändå rik på så mycket annat.

Bo och hustrun Ulla Johansson har de vilda djuren inpå husknuten.

–Vi har ju bland annat både sett och filmat björn från köksfönstret. Jag hittade också björnidet som ligger cirka en och en halv kilometer från vårt hus här i byn, säger han.

Artikelbild

För några dagar sedan hade de besök på tomten av en trana.

– Vi har till och med haft en orrhöna som slog fast i äppelträdet intill huset, säger han och skrattar.

När han får frågan vilka djurungar som han tror leker vid vägen cirka en kilometer från huset funderar han en stund. Efter fem gissningar ger han upp. När han får se bilderna på de pigga små rävungarna spricker han upp i ett leende:

– Herregud så fina. Så behändiga. Jag vet ju att det finns en lya där i närheten men jag har nog aldrig sett rävar på det här sättet tidigare.

Artikelbild

| Baktassen funkar perfekt när man behöver klia sig bakom öronen.

Han uppskattar att de två rävungarna är cirka tre månader gamla. Och att det mycket väl kan vara en av de första utflykterna från lyan.

Han och hans fru ser på bilderna och man ser att det här är två naturmänniskor som verkligen sätter värde på att leva nära djuren.

Artikelbild

| Baktassen funkar perfekt när man behöver klia sig bakom öronen.

– Det finns inget bättre. Och våra barn och barnbarn som vuxit upp med det här har också lärt sig att uppskatta det, säger han.

Hovlös må vara mobillös. Dock ej djurlös.

Artikelbild

| Det är inte många nu levande människor som har tillbringa lika mycket tid i Vitådalens skogar som Bo Johansson i Hovlös. Att han är granne med två pigga rävungar kom däremot som en överraskning.

– Nej, verkligen inte. Det är fina grannar. Och de där rävungarna är ju söta som socker, säger han och hustrun Ulla nickar instämmande.