Flera olika talare och musiker fanns på plats vid Gula paviljongen för att visa sitt stöd. Även gatumusikanterna uppträdde.
– Det är jätteroligt att det finns så pass stort stöd. Jag anser att gatumusiken främjar Luleås kultur. Det är duktiga musiker och det är viktigt att vi hjälper dem. De är här för att försörja sina familjer och mår mycket bättre när de får spela, säger JoshArmfield, som tillhör EFS-kyrkan och var en av arrangörerna av manifestationen.
Bakgrunden är den debatt som tagit fart efter Luleå kommuns försök att hitta en lösning på saxofonisten CosticaBujors spelande på Storgatan. Både butiksägare och boende uppfattar spelandet som störande och har framfört klagomål till kommunen.
– Jag förstår om det kan uppfattas jobbigt att tvingas lyssna på musiken hela dagen. Även musikanterna har förstått det. Jag vet att de försöker flytta runt mer nu och jag tror att vi kan hitta en lösning om vi vågar lyssna och möta varandra, säger Armfield.
En av talarna var Jenny Larsson från nätverket Ett Luleå för alla. Hon var kritisk till uttalanden som bland andra ordföranden i miljö- och byggnämnden Göran Öhman gjort om att Luleåborna bör sluta skänka pengar och att den lösning som nämnden undersökt om att musiker som behöver större utrymme än 0,6 kvadratmeter måste söka tillstånd.
– Större plats får fattigdomen tydligen inte ta i dagens Luleå. Helst verkar vi vilja städa bort dem. Det här är symptomatiskt för vår tid och det är varken första eller sista utspelen som politiker gör i den här staden. Om Luleås politiker vill samma sak som oss, det vill säga ha ett Luleå för alla, så har lågvattenmärken som dessa inget här att göra i fortsättningen, säger Jenny Larsson.
Luleåmusikern William Chee-Awaii spelade och sjöng en sång för att visa sitt stöd.
– Jag har själv spelat på gator runt om i Sverige. Alla har rätt till sin egen åsikt men jag tycker att gatumusiken förgyller svenska städer. Sedan är det också så att om jag skulle ställa mig där och spela skulle jag inte få lika mycket skit som Costica. Det är en slags diskriminering. Jag skräms också av att man försöker hitta sätt att lagstifta mot gatumusiken. Det kan lika gärna drabba mig, om jag skulle spela en sång som var kritisk mot det politiska etablissemanget exempelvis.