Fredagskrönikan: Finns viljan att lösa problemet?

Maan ska ha husvaaagn...! Galenskaparnas gamla dänga gör sig påmind när jag läser om studenter som hyr in sig i husvagnar för att få tak över huvudet i bostadsbristens Luleå. Upprörd? Det blir jag först när jag läser att de ska drivas därifrån.

BOSTADSKRIS. När ska Luleå kommun ta tag i studenternas ohållbara bostadssituation? Efter ett års hattande med resväskan mellan olika boenden i Luleå är geologstudenten Jenny Olsson glad över att ha fått ett eget litet krypin i Luleå kommuns baracker på Bergviken.

BOSTADSKRIS. När ska Luleå kommun ta tag i studenternas ohållbara bostadssituation? Efter ett års hattande med resväskan mellan olika boenden i Luleå är geologstudenten Jenny Olsson glad över att ha fått ett eget litet krypin i Luleå kommuns baracker på Bergviken.

Foto: Kurt Engström

Luleå2014-10-03 09:00

Nyheten att studenter bor i tre husvagnar på Björkskatan kom egentligen någon vecka innan valet. Husvagnarna stod där hela förra läsåret och hyran låg då på 3 500 kronor i månaden. Det var nog ett bra tillfälle för den politiska oppositionen att visa upp en tydlig bild av socialdemokraternas misslyckade bostadspolitik.

Jag måste säga att jag har svårt att direkt uppröras över fenomenet husvagn som alternativ boendeform. Det är ju knappast några nyheter att folk bor i husvagnar, fråga vilken arbetare som helst i säg, tja Malmfälten? Jag har också svårt att i den här soppan bli upprörd över entreprenören som drar dit husvagnarna och ja, faktiskt tar betalt för det.

Ska det lösas?

Det är först när stadsbyggnadskontoret väljer att läsa paragraferna igen, extra noga, för att komma fram till att husvagnarna måste bort som jag faktiskt reagerar. Det, om något, blir en rätt talande bild av krisen och hur Luleå kommun väljer att behandla studenterna. Visst ska lagen följas, det är inte det. Men var finns viljan att lösa problemet? Om man nu har misslyckats så radikalt med att fixa bostäder åt dem som vill studera i Luleå, hur handlingskraftigt är det att se till att göra ytterligare tre studenter hemlösa utan att i någon efterföljande mening säga något i stil med att ”vi ska försöka hitta en annan, lämpligare plats att ställa de här tre husvagnarna på det här läsåret”.

Fler studenter

Det har blivit fler studenter på LTU och det är kanske den enklaste förklaringen till situationen som råder. För fem år sedan började antalet antagna studenter öka och bostadsbristen blev snabbt synlig. Det blev bye, bye till förstahandskontrakt på en vanlig lägenhet! I fjol var det rekordår med 2 900 antagna studenter, jämför det med krisåren 2006-2008 då antalet låg på cirka 1 800 antagna. Lägg därtill att årskullarna som är födda i början av 90-talet, som nu börjar på universitetet, är betydligt större än dem före och efter. Nu måste studenterna samla ett till två års kötid för att ens ha en chans.

Samtidigt har Lulebo inte byggt ett enda nytt studentboende sedan bolaget bildades 1996. Beståndet av studentlägenheter, 1 500 stycken, är intakt. Istället har det totala lägenhetsbeståndet mellan 2008 och 2012 minskat med 400 lägenheter. Privata byggbolaget Lindbäcks har byggt en del, och nu kommit upp i cirka 1 000 studentlägenheter.

Barackerna...

Jag besöker de tillfälliga studentbarackerna på Bergviken som ställdes upp efter branden på Klintbacken. Barackerna är faktiskt en av de få, fysiska åtgärderna, som Luleå kommun lyckats få till under åren.

En av dörrarna står och slår på glänt. Jag knackar på och geologstudenten Jenny Olsson, från Stockholm, bjuder in mig till sina 14 kvadratmeter. ”Dörren funkar inte så bra, den går knappt att stänga”, förklarar hon.

Det är andra året hon läser på LTU. Första läsåret bodde hon i en väska och flyttade fyra gånger. ”Jag trodde att Stockholm hade en extrem bostadskris, men Luleå är värre”, säger hon.

Barackboendet fungerar men är påfrestande berättar hon. ”Man får snabba sig att duscha på morgonen för varmvattnet räcker inte”.

Lulebo funderar

Jag får veta att det står över 1 400 studenter i bostadskön och någonstans undrar jag varför inte Lulebo har valt att bygga nytt? Jag ställer frågan till Lulebos nya styrelseordförande Emma Engelmark och hon svarar uppriktigt: ”Det undrar vi också? Vi ska se över den frågan nu”.

Och medan Lulebo funderar på det, funderar jag på studenterna i husvagnarna.

Vart ska de ta vägen nu?

Stort intresse för Pride Nygård, calling...

I veckan bevakade jag Sametingets plenum i Luleå. I kulisserna bakom den politiska församlingen sprang jag på Tobias Poggats från projektet Queering Sápmi, som håller i trådarna för Sápmi Pride i Kiruna som genomförs i mitten av oktober. Det är världens första, samiska Pridefestival. Poggats lobbade hos de samiska politikerna och tydligen lovade Sametingets ordförande Stefan Mikaelsson att han skulle dyka upp i Kiruna. Sápmi Pride har fått 3 000 gilla på Facebook, så intresset verkar stort.

”Nu har man åkt 1 mil båt och 3 mil bil för att kunna felanmäla den trasiga mobilmasten i Ritsem”, skriver Sirges samebys ordförande Jakob Nygård på sin Instagram på torsdagen. När han felanmälde masten svarade Telia honom att det ”bara är tre som har ringt”. Hmm. Det kanske beror på att telefonerna inte fungerar, Telia?

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om