Zac Lubin häller upp två glas saft, lägger stuvade makaroner med falukorv på en tallrik och sätter sig vid ett bord på ett av Luleås lokala lunchställen.
Här har IFK Luleås amerikanske målvaktsbjässe ätit, tillsammans med klubbens andra amerikan Kevin Garcia, sedan han anlände till Norrbotten i januari.
– Det var arktiskt kallt när jag kom till Luleå. Jag kunde knappt andas, säger Zac med ett skratt och fortsätter:
– När jag kom hit så visste jag inte att jag skulle stanna. De personerna som ordnade allt sa att jag skulle provspela och sen åka hem till USA. Men jag hade samtidigt förberett mig på att stanna: jag packade alla mina saker, köpte en enkelbiljett och åkte. Jag ville inte lämna Europa utan ett kontrakt. Om det inte hade funkat med IFK hade jag kontaktat andra lag i Europa och hoppats på provspel. Jag var beredd att resa runt i Europa, sova på vandrarhem och provspela.
Under sina fem första år levnadsår bodde Zac med sin familj i Australien och Nya Zeeland. Där fick han upp ögonen för sporten som han i dag lever för.
– Jag har en äldre syster och hon började spela fotboll där, och jag ville göra allt hon gjorde. Hade jag bott i USA hade jag antagligen tvingats börja med baseball, basket eller amerikansk fotboll.
När familjen flyttade tillbaka till USA, till Montana, började Zac spela fotboll med några kompisar i ett lokalt fritidslag. Först när han var 13 år kom han till sin första klubb, BozemanBlitzz. Tio år senare tillhörde han MLS-laget Seattle Sounders, spelade i klubbens U23-lag – och tränade med stjärnor som Clint Dempsey, Obafemi Martins och Marcus Hahnemann.
– Då började jag förstå vad som krävs för att nå nästa nivå.
Zac säger själv att han är en perfektionist. Han pratar om massage, isbad, bastu, gym, böcker – och yoga.
– Jag gör yoga varje vecka, jag började med det på college. Det hjälper musklerna, och hjärnan får verkligen koppla av. Det är oerhört avslappnande. Jag slutade med det ett tag men fick ont i kroppen, så jag började igen, säger han och tillägger:
– Och jag läser bland annat om den mentala aspekten i idrott. Det hjälper mig att bli mentalt förberedd.
24-åringen slevar i sig de sista makaronerna. Han visar glädje, ödmjukhet och stolthet.
Och målmedvetenhet.
– Ärligt talat, jag tror inte att det finns någon gräns för hur långt jag kan nå. Det är min personliga tro.
– Spelar jag matcher och får erfarenhet finns det ingenting som säger att jag inte kan spela i Spanien, Tyskland eller England. Vad jag verkligen vill är att fortsätta spela i Europa, komma tillbaka till USA och bli en stjärna i MLS (Major League Soccer, USA:s högstaliga).
Starten på den europeiska resan har dock inte varit smärtfri. I fjol provspelade han med diverse klubbar på Island, blev erbjuden kontrakt men återvände ändå till USA.
Först i måndags debuterade han för IFK Luleå i Norrlandsderbyt mot Umeå (2–2). Innan dess bänkades han till förmån för Malik Faiqi. Zac hoppas få förnyat förtroende i morgon mot Nyköping.
– Jag vill hjälpa klubben att vinna matcher. Jag är heltidsproffs och vill visa att jag förtjänar chansen.
Zac vill använda varje verktyg han kan i jakten på sina drömmar. Han kommer först och går sist från varje träning, försöker lära sig svenska, bor i en kusligt liten lägenhet för att det ligger nära gymmet och har bett sin tränare Fredrik Waara att videostudera sin insats mot Umeå. Waara var vaken halva natten för att klippa ihop highlightspaketet till amerikanen.
Är det viktigt att ha en dröm?
– Ja, jag tror det. Utan en dröm vet du inte vad ditt ultimata mål är, då tror jag inte att du kan uppnå någonting, säger Zac.
Säg att du inte når din dröm. Vad gör du?
– Även om den inte slår in så kommer jag inte vilja byta bort det jag får vara med om.
– Jag har alltid velat spela fotboll i Europa. Jag gör det jag älskar, allt här är underbart. Jag lever det liv jag vill leva. Och jag känner att jag utvecklas.