Solen skiner och det står 4–1 på Skogsvallens resultattavla. Luleå-tränaren Fredrik Waara är belåten, främst med första halvlek där Luleå pulveriserade gästerna och ledde med 3–1 efter mål av Magnus Tappert, Kevin Garcia och Patrik Pettersen. I den 70:e minuten blev Pettersen tvåmålsskytt med en soloraid som avrundades med ett skott i bortre krysset.
Fredrik Waara tokhyllar sin dribblande yttermittfältare.
– Patrik är ruggigt bra offensivt, oerhört lojal defensivt och väldigt ödmjuk. Han har tillhört våra bättre spelare hela året, säger Waara och fortsätter:
– Jag hade honom på fotbollsgymnasiet, då var han ganska trött. Jag tror inte att han visste om han ville bli fotbollsspelare eller inte. Nu är han otroligt seriös, vill verkligen bli fotbollsspelare och kan spela högre upp om det vill sig väl.
Pettersen sitter på en bänk utanför omklädningsrummet när han får höra sin tränares ord.
– Waara är en av de stora orsakerna till att jag har blivit den fotbollsspelare som jag är i dag. Han har hjälpt mig, från trean i gymnasiet då man började förstå att man inte kan lalla om man någonsin ska bli något, säger Pettersen.
Vad är "lalla" för dig?
– Att man inte bryr sig. Man kommer till träningen och gör övningarna men lägger ingen extra tid. Allt som hade med springa att göra var jag inte jättepigg på. Och jag försov mig väldigt ofta.
23-åringen fortsätter:
– Jag var en talang, men det går inte att vara en talang utan huvud. Drömmen har alltid varit superettan och allsvenskan, men det var inte förrän efter första halvåret i IFK som jag insåg vilket jobb som krävs. Som Waara säger: "Man kan ha en dålig dag där man inte kan dribbla eller passa – men jobbet kan man alltid göra. Det sitter i huvudet".
Efter en knackig säsongsinledning är Luleå fyra i division I.
– Vi kan slå alla lag i serien, säger Pettersen, och skickar en tydlig signal till klubbens sportsliga ledning:
– Kan vi spetsa truppen i sommar så tror jag att det kan bli riktigt intressant. Får vi en skada nu måste vi ändra allt. Bredden på truppen är dålig.
– Juniorerna kan man inte kräva något av i år. Jag kommer själv ihåg när jag hoppade in i min första division I-match, då sprang man omkring helt vilsen och var rädd att göra bort sig. Det är det värsta man kan göra på en fotbollsplan.