I måndags fick Anton Olofsson ställa sig i mål igen. Efter att ha tagit emot ett skott under en målvaktsträning fick han ordentlig smäll. Så ordentlig att axeln drogs ur led och hamnade i armhålan berätta han. Främst är det ledbanden som har tagit stryk och krävt mest tid att läka.
– Det har varit fruktansvärt frustrerande att sitta på läktaren med armen i mitella och dricka kaffe, I stället föra att vara med och påverka resultatet, säger Olofsson.
För Olofsson, som just skrivit på för IFK Luleå, var det minst sagt en mardrömsstart. Tre dagar innan seriepremiären fick han gå av planen.
– Fan, fan, fan, tänkte jag. Det kändes bara skit då. Det var inte den här starten jag vill ha här upp, berättar Anton Olofsson.
Trots skräckskadan var IFK:s målvakt igång med lättare styrketräning relativt snabbt. Ungefär tre veckor efter olyckan kunde rehabiliteringsträningen köras igång.
Att det finns risk fört skadan att slås upp vet han. Men att gå runt och älta det tänker han inte göra.
– Det finns inga garantier. Händer det så händer det. Som målvakt kan jag inte gå runt och tänka på det.
Olofsson kommer fortsätta köra rehabiliteringsträning ett bra tag framöver. Allt för att hålla kroppen i schack. Hur länge vet han inte.
– Det finns ingen gyllene genväg till att komma i form. Det tar tid och den tiden tänker jag lägga ner på det.
Veckan kunde inte starta bättre för Olofsson. Efter cirka fyra månader är han tillbaka på planen. Ovant, lite ringrostig och stel till en början, men efter ett tag kändes bättre.
– Det krävs lite tid för att våga sätta dit armen igen, säger Olofsson.
Hur känns det att vara tillbaka?
– Det är väldigt roligt att kunna gå på och köra fullt ut igen. Det är som dag och natt. Lika tungt som det kändes i april, lika glad är jag nu. Äntligen får jag göra det som jag kom hit för, säger Olofsson.
När det blir matchdags för Anton Olofsson vet han inte. Men han hoppas på att det snart.
– Det är upp till coach, Fredrik Waara, att bestämma.