Den 19 juni 1973 föddes Andreas Alm på Gällivare sjukhus. Nu, drygt 41 år senare, sitter de norrbottniska ådrorna fortfarande i. I morgon är han tillbaka när AIK gästar IFK Luleå i Svenska cupen.
– Jag känner när jag inte har varit uppe på ett tag, att det blir en tomhet. Men tack vare Svenska Cupen blev det en tur även i år, säger han.
Alm, som nyligen förlängde sitt kontrakt med AIK, har växt till en av Sveriges mest ansedda tränare.
Men vi tar det från början – när Alm, vars mamma är från Pajala och pappa från Kalix, spenderade så mycket tid han kunde på norrbottnisk mark.
Alm var endast två år när familjen flyttade till Mälarhöjden i Stockholm, men har alltid återvänt till Norrbotten.
– Jag har tillbringat varje sommar, tre månader i stort sett, i Kalix eller Pajala. Även en del vinterlov och påsklov, säger han och fortsätter:
– Mina morföräldrar bodde i Pajala och farföräldrar i Karlsborgsverken, så det blev naturligt att man besökte dem. Kusinerna, morbror och faster bor fortfarande kvar.
Alm har ett av fotbollssveriges mest utsatta jobb och lever med en ständig press.
I en pulserande huvudstad.
– Man ska inte generalisera för mycket, det handlar ändå om individer. Men det är klart att skillnaden mellan Pajala och Stockholm är uppenbar. Storstaden kräver nästan att man är på ett visst sätt. Även fast jag är förhållandevis lugn emellanåt så kan jag ändå känna att jag framstår som en storstadsmänniska när jag anländer till Tornedalen, man är den där stressade men naturen och människorna tar bort det ganska snart. Det är en annan rytm som är en bra kontrast. Man vill inte vara utan någon, men kontrasterna är fina.
Är du norrbottnisk i ditt sätt att vara?
– Svårt att säga, jag vet inte vad andra skulle säga. Jag känner mig oerhört bekväm och trivs väldigt bra med människorna från Norrbotten. De har ett sinnelag som jag är väldigt förtjust i.
– Mina mor- och farföräldrar och även de äldre i deras generation var ju ens idoler och är det fortfarande eftersom de är väldigt enkla, behagliga och hjärtliga människor.
Alm minns tillbaka till en svunnen tid.
– Jag har oerhört många minnen från Norrbotten. Framför allt från alla de somrar man har tillbringat där, säger han och tillägger:
– Jag spelade faktiskt några somrar med Assis pojklag och var på någon cup. Det var trevligt. Jag minns att jag var under 15 år, och då hade man inte licens i den åldern.
Tycker du att det är viktigt att komma tillbaka till sina rötter?
– Ja, absolut. Självklart finns det en del nostalgi i det. Jag tycker att det är lätt, för mig i alla fall, att finna sig själv. Det är en bra miljö för att, om inte varva ner, så i alla fall reflektera. Det är faktiskt en ynnest att få resa till Norrbotten. Nu är jag inte där lika ofta och länge då sommaren går till fotbollen, men en gång om året är att önska. Jag önskar att mina barn fick uppleva länet oftare.
Han har även en stark relation med Luleå Hockey.
– Jag har följt dem väldigt mycket, framför allt i yngre år. Det blev naturligt när jag kom från Norrbotten. Det har inte varit lika intensivt de senare åren, men jag var uppe för några år sedan och hälsade på (Jonas) Rönnqvist och Lars "Osten" för att se hur han, laget och klubben arbetade.
I fjol åkte AIK ut mot Sandviken i Svenska cupens andra omgång. Alm ser IFK Luleå som ett tuffare motstånd – samtidigt som han gläder sig åt att besöka Skogsvallen.
– Där har jag har spelat juniorfotboll med Eskilstuna City mot IFK Luleås -73:or. Jag har en gång i tiden, i Hammarbys tröja, gått upp i allsvenskan på Skogsvallen mot Lira Luleå. Men framför allt har jag sett IFK Luleå spela där. Jag har sett dem hyfsat mycket när de var nära allsvenskan, och när Håkan Spjuth, Birger Grahn och (Vladimir) Galaiba var som bäst. De hade några fina årgångar med skickliga spelare från hela länet.
Vilken koll har du på IFK i dag?
– Jag har faktiskt läst NSD mer sällan än jag brukar göra, jag läste NSD väldigt mycket förut. Det har varit ett intensivt år, så nu har jag lite dålig koll. Men jag har sett till så att jag kommer ha koll när vi möter dem, så att jag vet allting.