Maja Jonasson, 32, föll 3.7 meter ner på ett betonggolv på SSAB den 15 maj i år. Hon fick kotkompressioner och frakturer i både bröstben och rygg. Detta gör att hon inte får bära tungt eller böja sig ner. Hon har därför svårt att ta hand om barnen när maken Simon jobbar natt.
– Sigge är 2.5 år och Ebbe 1.5 år så de klarar ju inte mycket själva. Jag kan inte byta blöjor, lyfta upp dem i bilen eller matstolen med risk för att skadorna ska bli värre, säger Maja Jonasson.
Därför får hennes föräldrar åka nio mil tur och retur för att hjälpa till. När det är som tuffast behöver hon hjälp sex dagar på en vecka.
– Någon gång har jag fått ringa grannar så de har fått komma och hjälpa mig, säger hon.
Innan olyckan hade familjen fått godkänt att låta Sigge och Ebbe gå på Luleå OB-omsorg eftersom både Simon och Maja jobbade under obekväma arbetstider. Men efter att Maja sjukskrevs så har de inte längre tillgång till den platsen.
– Man har ju inte rätt till den om den ena vårdnadshavaren är sjukskriven. Sedan kan jag tycka att det är skillnad på vad man är sjukskriven för och hur gamla barnen är, säger hon.
När hon pratade med företagets försäkringsbolag samt socialförvaltningen tyckte de att hennes man Simon skulle stanna hemma och vabba eller att de anlitade privat hjälp.
– Dels är privat för dyrt eftersom det blir en tjänst på 50 till 75 procent. Sedan om Simon ska vabba så förlorar vi i 30 procent på vår månadsinkomst. Då skulle han endast jobba elva dagar på fem veckor. Skulle de få vara på förskolan så skulle det bli en trygghet, där är det samma personal och andra barn också, säger Maja Jonasson.
Ovissheten och stressen smittar av sig även på barnen.
– Sigge har påverkats mest. Han vägrar att bli nerbäddad av någon annan än mig. Ebbe känner av att jag inte är lika tillgänglig som tidigare. Om han är ledsen så kan jag inte ta upp honom och trösta, säger Maja Jonasson.
– Min pappa är också den enda som har körkort så då tänker man om han skulle bli sjuk och inte kan köra vem ska jag ringa då? Stressen att förlita sig på andra är stor, säger hon.
Hon är kritisk till hur reglerna ser ut och tycker att det ska bli behovsprövande antagningar till OB-omsorgen eftersom det kan skilja så mycket på vilken situation man befinner sig i.
– Det här är ett problem som man kanske inte har tänkt på men det kan inte vara meningen att det ska vara såhär. När man behöver hjälp så faller det mellan stolarna.