Redan på väg in i markerna får man en föraning om vad som väntar. Vid sidan av grusvägen där vi färdas sitter en tjäderkull där en av unghönorna spatserar alldeles vid sidan om oss.
En bit längre bort sitter en tjädertupp som väntar en stund men som till sist lättar med några mäktiga vingslag. Inne på en liten skogsväg står några husvagnar och en husbil parkerade. I en av vagnarna sitter Palle Andersson och äter frukost. Det här är en högtidsstund för honom.
– Premiären på fågel missar jag inte, säger han med bestämdhet.
Sedan gör han några smörgåsar som därefter åker ned i ryggsäcken. När han sedan släpper sin hund Neo så sprudlar det av energi om den sexårige norrbottensspetsen. Och det formligen strålar av lycka från hunden som passerar i fullt fyrsprång.
– Det är inte bara jag som har längtat till jakten, säger Palle Andersson och ler.
Sedan följer han sin hund med varm blick.
– Jag känner mig lyckligt lottad att ha en hund som Neo. Så behaglig i sättet och med sådan lust att hitta och skälla fågel, säger Palle Andersson.
Det går bara en halvtimme så kommer morgonens första skall.
– Nu väntar vi lite sedan börjar vi gå sakta framåt, säger Palle.
Efter ett par minuters väntan rör han sig sakta närmare den plats där hunden nu står. Han hinner inte långt innan en orre lättar från ett av träden och då drar den också med sig den orre som hunden skäller.
– Neo kom från andra hållet och tog följaktligen den fågel som var närmast. Vi kom från andra hållet och skrämde då en fågel som satt närmast oss, förklarar Palle.
Nästan samma scenario utspelar sig halvtimmen efter det. Men med den skillnaden att det nu formligen kryllar av orrfåglar i träden.
– Hm. Det här är som att gå på ett minfält. Det här blev lite pannkaka men så är det ibland. Men fågel finns det, konstaterar Palle.
Morgonens regn har nu avtagit och man kan börjar sköna blå himmel mellan molnen.
Tillgången på skogsfågel är bättre än på många år.
– Jag pratade med en mycket erfaren jägare som sa att han nog aldrig har upplevt något liknande. Det är så mycket fågel i markerna, säger Andersson.
Han berättar att tillgången på skogsfågel i de markerna där vi nu går har varit god i fem år.
– För tre år sedan var det absolut bottenrekord med fågel i stora delar av landet. Då hade vi fortfarande på gränsen till hysteriskt med fågel. Men jag tror att det är så på de här markerna. Det är väldigt kuperat och det finns nästan alla biotoper på väldigt små ytor som gör att nästan vilket väder det än är så kan tjäderhonorna ta ungarna i skydd och hitta mat.
Palle Andersson är kanske främst känd som fiskeguide. Fiskeintresset finns kvar där men med två små barn ägnas sommaren mer åt familjeliv än fiske.
– Jag har alltid haft ett behov av egen tid. Tidigare har jag lagt väldigt mycket av den tiden i flugfisket. När man bildar familj och får barn prioriterar man inte sig själv på samma sätt som tidigare.
Istället har jakten och tiden i skogen om hösten blivit allt viktigare.
– Jag är ändå relativt priviligierad i och med att jag kan styra min arbetstid. Jag kan vika tid åt jakt när jag får lusten att vara ute, berättar han.
Han försöker att pussla så att det ska finnas tid för både jobb, familjeliv och fiske.
– Man är ju i en känslomässig strid varje helg, säger han.
När han inte jagar själv anlitas han och jaktkompisen Magnus Lidberg som guider åt Sörbyn turism.
– Dit kommer ju människor som vill prova på men som kanske inte har hund själv. Att få guida någon och få ge en upplevelse till någon annan är bland det finaste som finns. Det gäller både fiske och jakt, säger han.
Efter fem och en halv timmes jakt har vi också haft kontakt med en riktigt fin gammal tjädertupp. Med en överlevares vaksamhet valde den att fly innan skytten hade fått den i ringkornet.
Vid husvagnarna möter jaktkompisen Mats Andersson upp med ett leende på läpparna.
Han har varit mer lyckosam. Han har i samarbete med fyraåriga norrbottensspetsen Bira lyckats skjuta två tjädertuppar.
– Jag hade kunnat skjuta fler också. Men det här räcker. Mer än väl, säger Mats Andersson.
De första gula löven har fallit. Framför oss ligger nu en höst där tillgången på skogsfågel är bättre än på mycket länge.
Några dagar senare fick Palle Andersson vara med om en fantastisk jaktdag. I strålande sol blev det två tjädertuppar och en orrtupp – allt efter klockrena jobb av Neo.
– Det är gott om fågel. Jag tror det blir en bra höst, säger Mats Andersson.
– Inte nog med att det är mycket tjäder och orre. Förra helgen när vi hade jaktprov här var jag inne i en ripkull med kanske tio ripor. Det är rätt häftigt, säger Palle Andersson.