Emma Engelmark står vid en polisavspärrning på La Rambla i centrala Barcelona. Sirener hörs i bakgrunden, polisbilar kör fram och tillbaka och i luften ovanför svävar en ambulanshelikopter.
– Jag står vid en avspärrning och fattar inte vad som hänt, det är fruktansvärt, säger hon.
Fastighetsbolagets ordförande bor med sin make på ett hotell på den populära turistgatan, där en eller flera gärningsmän i en vit skåpbil mejat ner ett stort antal människor i en misstänkt terrorattack på torsdagseftermiddagen.
Emma Engelmark berättar att de först reagerade på att de såg så många polisbilar från taxin de färdades i.
– Min man reagerade på det och jag tänkte direkt på terrorattacken på Drottninggatan.
När Luleåborna just lämnat sitt hotell kom en hord av människor springande.
– Det hände något så att alla började springa i panik och vi har sedan suttit inlåsta i uppåt en timme. Folk började springa emot oss och vi trycktes in i en butik för att det var så mycket folk och jag skadade armen.
Nu råder en dyster stämning på gatan med många tagna människor som stirrar ner i sina mobiler. Många undrar vad som hänt och om det stämmer att det pågår ett gisslandrama, vilket det kommit rapporter om efter attacken. De uppgifterna tillbakavisade polisen under kvällen.
Medan vi pratar arbetar ambulanspersonalen vidare för att rädda liv.
– Nu ser jag hur de kommer ut med skadade på bår. Man blir tagen av att det är människor som bara gått och strosat här. Det är fruktansvärt, säger Emma Engelmark.
13 personer har dött och 80 personer förts till sjukhus, varav flera vårdas för allvarliga skador, rapporterar nyhetsbyrån Reuters. Enligt katalanska myndigeter har en gärningsman skjutits och två gripitst, men hur många som egentligen har legat bakom attacken är i nuläget oklart.
Föraren som misstänks vara terrorist har skjutits ihjäl, enligt spanska La Vanguardia. Ytterligare två som söks för inblandning i dådet har rapporterats vara på fri fot.
– Ibland är det verkligen ofattbart vad det är som händer och att man inte kan känna sig trygg någonstans. Men samtidigt kan man inte sluta resa.
Vad ska ni göra nu?
– Jag vet inte. Vi ska väl försöka få oss något att äta, om det är något som är öppet.
Man får bara följa det som händer och tänka på de som är drabbade.