Solen sipprar in genom den öppna altandörren i lägenheten i Luleå. Från fläkten hörs ett lätt surr i bakgrunden när Zandra Englund Lind, 25 år, berättar om sin upplevelse att leva med Aspergers syndrom, en diagnos hon fick först i vuxen ålder.
När brevet anlände, den 23 december 2019, tog hon först avstånd från beskedet. Men efter ett senare besök hos en läkare som gav henne mer information om vad diagnosen innebar började hon acceptera och kände att bitarna föll på plats.
– Det var en lättnad. Jag har känt att jag passar inte in och att någonting är fel. Varför är jag inte som alla andra? Och så var det så enkelt, jag har bara en funktionsvariation. Jag vägrar att säga nedsättning, jag fungerar ju bara att jag fungerar på ett annat sätt.
Zandra Englund Lind började sin utredning i 19-årsåldern i samband med att hon uppsökte psykiatrin på grund av att hon mådde dåligt psykiskt, en process som tog uppåt tre år.
– När jag började gå till psykiatrin utredde de allteftersom och det är väldigt lång väntetid tyvärr, det är en brist inom sjukvården generellt.
Genom att hon fick sin diagnos beskriver Zandra Englund Lind att hon har fått lättare att acceptera och förstå varför hon agerar på ett visst sätt, samt hur hon ska hantera vissa situationer. Bland annat med hjälp från Lagen om stöd och service, LSS, som givit stöd och tips.
– Jag gick till en läkare av en slump och han berättade att jag kunde få LSS-stöd. Han sa "du kan få stöd med allt från boende till hur du lär dig hantera vardagen". Då tänkte jag det här undersöker vi. Om jag får stöd då blir det mycket enklare. Genom LSS får jag tips på hur jag ska få struktur och exempel på olika rutiner som skulle kunna underlätta i min vardag.
Rutiner är något som har varit viktigt för Zandra Englund Lind under hela livet. Under uppväxten kunde hon få starka rektioner om rutinerna bröts.
– Mamma kunde vara snäll och vika in mina kläder, då kunde jag få ett sådant utbrott att det sprutade tårar och det blev katastrof.
Även skoltiden hade sina svåra stunder. Zandra Englund Lind var ofta ensam och hade det svårt, något som till stor del grundade sig i mängden intryck som existerar i den miljön.
– Det är ljud överallt, du hör pennor som skriver, folk som suddar och hur folk andas. Det är hemskt när folk andas högt. Jag sitter bredvid och säger snälla kan du andas tystare. Det är jättejobbigt. Jag förstår att jag framstår som väldigt otrevlig, men det är allt jag kan tänka på om någon andas jättehögt.
En mängd intryck på samma gång är en del av vardagen, något som ofta tar mycket energi och Zandra Englund Lind beskriver det som att slås in i en vägg.
– När jag kommer in i ett rum, får jag allt från hur väggarna är till hur många människor, alla texturer, lukter, ljud, allting. Jag har försökt lära mig att sortera ut allt det här. Ibland blir det väldigt överväldigande och då blir jag väldigt trött i hjärnan.
Appar där hon kan lägga in inköpslistor, kalendrar och struktur är några av de saker som underlättar, samt att begränsa mängden intryck i vardagssituationer.
–Vissa dagar blir jag extra trött, som när jag ska gå och handla. Då tänker jag tidig morgon eller kväll? För mitt på dagen går det inte för det är så mycket människor.
Hon har även märkt att vissa saker ibland får ta lite längre tid och sjunka in under en längre period.
– Jag har upptäckt att saker måste mogna, det kan vara att jag köper ett linne som kan vara helt vitt och basic men det har inte mognat i garderoben. Det låter jättekonstigt men sen när det har legat där i tre månader då känner jag att nu kan jag ha på mig det, precis som att det är en avokado som bara mognat.
Generellt upplever Zandra Englund Lind att det i dag fungerar bra så länge hon omger sig med människor som accepterar henne för den hon är. Hon är även öppen med vem hon är mot de hon möter.
– Är man öppen om saker så tror jag folk faktiskt kommer förstå dig mycket bättre och förstå hur det är att ha Asperger.
Att vara öppen och berätta om sin diagnos bidrar till att mötet med andra människor fungerar bättre.
– Jag kan flagga om jag har en jobbig dag genom att berätta om jag säger någonting dumt så är det inte för att jag menar det, jag har Asperger, jag har en lite semidålig dag så jag menar ingenting säg bara till. Då bemöter folk det mycket bättre.
Samtidig önskar hon att det funnits mer information om hur Asperger fungerar för olika personer förutom den som finns på vårdsajterna, som hon ofta upplever som stereotypisk.
– Du kan läsa på 1177 och sådana saker, men jag vill läsa från andra människor, hur de gör om de har haft en stressig dag och hur de hanterat den situationen. Alla gör olika saker och olika situationer fungerar ju olika.
Vidare berättar Zandra Englund Lind att hennes ökade förståelse om sig själv har lett till att våga ta plats i samhället och bli mer framåt och driven. Ett stort intresse är smaker.
– Jag är så övertygad om att det finns ingen som är så duktig på smaker som mig så det har jag använt mig mycket av när jag jobbade på flygplatsen där jag stod väldigt mycket i baren.
Och när Zandra Englund Lind väl bestämmer sig då kan hon klara vad som helst.
– Jag blir väldigt målmedveten. Antingen blir det att jag blir bäst på smaker eller så tar jag över världen att förklara hur Asperger fungerar.