Det plingar till i Yvonne Stjernas mobiltelefon. Ett mjukt leende kommer över hennes läppar. I mobilen visar hon bilder på sonen Jonas, i dag 39 år gammal och drogfri sedan fem år tillbaka. De har tät kontakt, dagligen. Jonas själv har avböjt att medverka i det här reportaget, men lämnat sitt medgivande till att hans mamma berättar om den resa de gått igenom.
När det var som värst träffades inte Yvonne och Jonas på grund av att han ständigt hotade henne.
– Det var alla möjliga hot, han skulle hugga mig med kniv. Han har hotat sina syskon, sin morfar. Till och med min veteranbil har han hotat att förstöra för att han var så arg på mig. Jag var jätterädd för honom, berättar Yvonne.
Hon har dock aldrig tvekat att ringa polisen när hon fått veta att hennes son begått brott.
– Jag har gjort allt som stått i min makt för att försvåra för honom. Det är inte okej att bryta mot lagen, jag har alltid varit hård med att det blir konsekvenser om man snor saker eller kör bil drogpåverkad.
Hon vet inte hur många bilar polisen beslagtagit från Jonas. Han har åkt fast för knarkbrott, stöld, inbrott och drograttfylla. Men trots att Yvonne varit principfast, beskriver hon ändå att hon var fast i ett medberoende.
– Ja, Gud ja. När Jonas hade gjort bedrägerier på Blocket och tagit betalt för saker han inte hade, betalade jag till en början personerna han lurat. När jag förstod vidden av hur mycket pengar det handlade om slutade jag, jag kunde inte betala allt.
Ett starkt minne från tiden då Jonas missbrukade är när han var nära att köra ihjäl sin lillebror med bilen.
– De började bråka för att Jonas inte lämnade tillbaka sin brors bil på utsatt tid. Hans lillebror skulle iväg med bilen klockan fyra morgonen efter, Jonas kom inte tillbaka med den förrän mitt i natten, bara någon timme innan hans bror skulle åka, berättar hon.
De började gräla ute på parkeringen.
– Jonas sa att han skulle köra ihjäl sin bror och hoppade in i bilen och varvade upp motorn. Första gången hoppade hans bror undan. Andra gången sa lillebrorsan "gör det då". Jonas tog sats igen och gasade på rakt mot honom, men precis innan han skulle köra på honom tvärstannade han.
Yvonne följde dramat från sitt köksfönster. Hon beskriver hur svårt det var att nå fram till Jonas när han missbrukade.
– Han har alltid haft svårt att uttrycka känslor. Han har adhd och Aspergers. En gång blev han anhållen av polisen och fick sitta i arresten två dygn. När de släppte honom dök han upp hemma – helt skräckslagen. Han bröt ihop, men sen gav han sig iväg och fortsatte droga.
– Hela familjen har egentligen alltid försökt ordna så att Jonas skulle ha det bra. Men gränserna har varit ett måste. Det är jättetufft att säga nej till sitt barn när han tigger om pengar till mat för att han är hungrig. Men jag visste ju att pengarna bara skulle gå till droger, säger Yvonne.
Vändningen kom på våren 2017. Jonas hade injicerat droger på en offentlig toalett i centrala Luleå. När han kom ut stötte han på en gammal kompis.
– Kompisen hade varit ren i fyra år. Han sa "hör av dig om du vill ha hjälp". Jonas tackade nej. Men efter en vecka ringde han upp kompisen, berättar Yvonne.
Dagen efter gick Jonas på sitt första NA-möte (Anonyma narkomaner) och sen dess är han drogfri.
– Vi i familjen har stöttat honom stenhårt och följt med honom på möten. Stämningen på NA är obeskrivlig, det är helt otroligt vilken styrka de ger varandra. Jag har lärt mig att inte döma människor och Jonas har lärt sig att uttrycka vad han känner.
– Det kanske låter konstigt, men jag är ändå tacksam för allt vi gått igenom. Det har stärkt oss. Rädslan att han ska falla tillbaka finns alltid. Jag kommer alltid vara anhörig till en beroende, säger Yvonne.
Nu vill hon dela med sig av deras berättelse, för att förmedla hopp och för att stötta andra föräldrar som kämpar med ett barn i missbruk. Varannan vecka går hon på möten med Föräldraföreningen mot narkotika, FMN.
– Det kan finnas ett lyckligt slut. Kan jag hjälpa en förälder så betyder det allt.