– Det finns en stor rädsla i det muslimska civilsamhället för repressalier, att man ska ställas till svars kollektivt, säger Anna Waara, som just nu är föräldraledig från sin tjänst som projektledare för ett islamofobiprojekt på studieförbundet Sensus i Luleå.
Ett jobb som hon drivit sedan 2012.
Hon ser en uppenbar risk för att människors rädsla, fördomar och hat mot muslimer intensifieras efter dåden i Paris.
– Vi lever med rasism hela tiden och det var illa redan innan och en sådan här grej ökar rädslan ytterligare, säger Anna Waara,
Hur reagerade du när du hörde om terrordåden i Paris?
– Först och främst med sorg. Precis som vid attackerna i Libanon dagen innan. Men sedan också med rädsla för en upptrappning gentemot oss, jag vet vad som kommer. Våldet och hatet mot muslimer brukar intensifieras efter de här grejerna. Det gjorde det efter Charlie Hebdo, säger hon och säger att hon inte känner rädsla för att drabbas av IS för egen del.
– Jag känner att de som drabbas allra hårdast av Daesh (IS, reds.anm) är muslimer världen över. Det är framförallt de som mördas. Det är viktigt att poängtera att det inte är främst västvärlden som drabbas värst, säger Anna Waara.
Efter terrordåden har hon reflekterat över vilka som blir "vi" och "de" i rapporteringen kring händelsen.
– Muslimer har gått ut och kollektivt fördömt det som hände medan de som sörjer, är ledsna och oroliga inte är muslimer som kommer fram. Muslimer hamnar på andra sidan, den sidan som måste ta avstånd. Det finns en fara i att det blir vi och de, att muslimerna inte är en del av det Europeiska "vi":et. När man intervjuar folk och frågar om de är rädda går man inte till en kvinna i sjal, hon kanske istället får frågan om vad hon tycker om Daesh.
Kan man känna sig trygg som muslim i Luleå?
– Jag tror det är få som är helt trygga. Så är det.
Genom att jobba med folkbildning och strategier mot rasism på ett brett plan kan det bli bättre, menar Waara och nämner att Norrbotten är ett län som satsar på att arbeta förebyggande.
Du har jobbat med de här frågorna i några år, tycker du det blivit bättre eller sämre?
– Det har kanske försämrats på många sätt, hatbrottsstatistiken går uppåt och vi har politiska partier i Europa som går starkt framåt och som normaliserar rasism och hat. Kruxet med hatbrott är att det drabbar en hel grupp. När en kvinna i sjal blir misshandlad får det effekt på flera. Det kanske gör att man inte blir lika delaktig i samhället, man blir mer tyst och försiktig och då blir det också en demokratisk fråga, säger hon.