Hon kommer från Jämtön utanför Luleå men bor sedan några år i Kalix där hon träffat kärleken.
I våras såg hon en annons om en skönhetssalong i Luleå som erbjuder laserbehandling för permanent hårborttagning. Det är i väntrummet på skönhetssalongen, där hon strax ska in på sin sjunde behandling, som vi träffas.
– Första gångerna gjorde det väldigt ont, men nu går det bättre, säger hon.
Både smärtan och kostnaden för den privata behandlingen är ett pris hon är beredd att betala.
Hon var 14 år när hon började få fjun i ansiktet, på samma områden där män får skägg. Till en början försökte hon dölja det med en scarf, men när de retsamma kommentarerna kom såg hon bara en utväg. Att raka bort stråna.
Hon hittade en gammal rakapparat i ett skåp hemma.
– När mina föräldrar hade gått till jobbet gick jag in på badrummet. Till mina syskon sa jag att jag torkade håret.
Hennes mamma såg att hon var röd i hyn och skickade henne till läkare. Hon har ett vagt minne av att hon berättade om sitt problem med skäggväxt för läkaren, men utan att få gehör.
– Det enda han fokuserade på var vikten. Jag har alltid varit överviktig.
PCOS är en relativt vanlig hormonell störning som innebär att ett överskott av det manliga könshormonet testosteron bildas i äggstockarna. Det kan vara svårt att bli gravid och därför är det ofta när en kvinna försöker bli med barn som det upptäcks.
I övrigt kan symptomen variera. En del får besvärande hårväxt, risken för övervikt är stor, mensen är ofta oregelbunden och även humörsvängningar är vanliga.
– Som tonåring vet man inte vart man ska ta vägen. Man blir ju galen, säger Viveka Drugge och rösten stockar sig.
Hon bar ensam på sin hemlighet och vågade inte ens säga något till sina föräldrar och syskon.
– Jag tänkte: Det är något fel med mig, jag är född till kille. Men jag kände mig inte som en kille.
I gymnasiet gick hon till skolsköterskan som erbjöd henne att gå undan till hennes rum för att raka sig. Det var också skolsköterskan som såg till att hon fick komma till en gynekolog.
För några år sedan begärde Viveka Drugge ut sina journaler från det gynekologbesöket och där nämndes PCOS. Men det ledde ingenstans.
– Ingen har någonsin försökt hjälpa mig. Jag har mått jättedåligt, ibland så dåligt att jag inte har velat leva längre.
Vid en senare gynundersökning senare fick hon veta att hon inte tillverkade några mogna ägg. På den tiden tänkte hon att hon ville inte skaffa några barn och begärde ingen vidare utredning. Hon hade sina hundar.
– Sedan när mina syskon började få barn kändes det ju ändå som att jag också skulle ha velat ha barn. Men med min övervikt insåg jag att jag aldrig skulle få någon hjälp att bli gravid.
Under hela sitt vuxna liv har hon behövt raka sig flera gånger om dagen och täckt ansiktet med tjocka lager puder. Hennes förra man visste ingenting. Hon passade på att raka sig när han trodde att hon gick ut med hundarna.
– Min största skräck har varit att hamna på lasarettet med brutna armar och jag har visserligen legat på sjukhus två gånger, men jag har lyckats ta mig upp till badrummet ändå.
Viveka Drugge har haft de flesta symptom man kan ha vid PCOS. Som mest vägde hon 160 kilo och då fick hon även diabetes typ 2. För tolv år sedan gjorde hon en gastric by pass-operation som innebär att man krymper magsäcken. Efter det har hon lyckats gå ner till normalvikt och då släppte även diabetessymptomen.
Hårväxten däremot var kvar och i våras när annonsen om laserbehandling dök upp bestämde hon sig för att ge det ett försök. Sex behandlingar senare märker hon tydliga resultat, även om det är en bit kvar.
Sakta men säkert har hon återfått självförtroendet.
– För första gången vågar jag gå utan smink.
Samma morgon som vi träffas har hon skrivit ett mejl till sin nuvarande sambo och berättat om sin PCOS. Nu är hon redo att berätta för resten av världen.
– Det är så mycket hysch-hysch runt PCOS. Ingen pratar om det här – som kvinna har man inte skäggväxt.
Hon vill bryta tabut.
– Jag tänker framförallt på unga som är drabbade, jag vill att de ska få veta att det finns en behandling och dessutom tycker jag att de ska få ersättning av sjukvården.
Kvällen efter intervjun kommer det ett sms från Viveka Drugge. Både hon och hennes sambo, som aldrig anat något tidigare, har fått läsa artikeln före publicering.
I sms:et skriver hon: "Han sa att han stöttar mig och bara för att jag berättar så kommer han inte älska mig mindre".