Förutom att Vincent var onormalt törstig gick han från att ha varit helt torr till att kissa stora mängder nattetid. När Vincent en morgon åt en stor tallrik gröt och sedan ville äta ännu mer, ringde mamma Anna till hälsocentralen. Då hade han vid några tillfällen också druckit fyra glas mjölk på raken.
– Vi har inte diabetes i släkten, men det fanns ändå i bakhuvudet hos mig så jag frågade rådgivningsköterskan vilka signaler jag skulle hålla koll på. Han rabblade upp allt det som jag redan sagt.
Anna och Vincent fick åka in till hälsocentralen där ett urinprov och ett blodprov genast bekräftade det hon misstänkte.
– Hans blodsocker var så högt att det inte gick att mäta med den mätare som fanns där, säger pappa Mathias.
– Vi fick åka akut till Sunderby sjukhus. Jag tänkte att vi säkert är hemma på kvällen igen. När vi kom dit togs vi emot av helt team och vi fick veta att vi skulle behöva stanna på sjukhuset i minst en vecka, troligen två.
Vincent var jätterädd för att bli stucken och nu tvingades han både ta blodprov i fingret och bli stucken med sprutor i magen.
– Först var det sjukvårdspersonalen som stack, men efter två dagar bestämde jag mig för att göra det själv. Det kändes bättre för mig att Vincent blev stucken av någon han litade på, säger Mathias.
– Vi fick ju hålla fast dig i början och vi kunde inte prata om sprutor. Vi sade att vi måste ta en "mygga" istället, säger Anna till Vincent, som ler lite vid minnet.
Hans klarblå ögon glittrar under den ljusa luggen, Vincent är en aktiv kille med mycket spring i benen. Han tränar gymnastik och fotboll och visar stolt upp några av sina legobyggen.
För att han ska få så exakta insulindoser som möjligt väger de allt han äter och beräknar sedan hur mycket kolhydrater varje portion med livsmedel innehåller. Därefter matas värdet in i hans insulinpump, som ger honom anpassad dos. En sensor på hans överarm mäter blodsockret dygnet runt och värdena skickas vidare till en app som hans föräldrar och han själv har i sina mobiltelefoner.
För ett år sedan fick Vincent den insulinpump han använder i dag. Ett fantastiskt hjälpmedel, enligt hans föräldrar, som innan dess inte hade sovit en hel natt på tre år.
– Men det är viktigt att veta, även om Vincent har jättefina hjälpmedel så krävs det oerhört mycket jobb både av honom själv och av oss för att hans värden ska vara bra, säger Anna.
Varje vecka går Anna och Mathias igenom Vincents skolmatsedel för att ta fram värdet på hur maten ska beräknas i skolan. Han har en resurs med sig som hjälper honom vid alla måltider. Vincents sjukdom har medfört att hela familjen äter mer hälsosamt än förut. Det blir rejäl husmanskost med mycket grönsaker. Vincent själv har en självklar favoriträtt:
– Surströmming!
– Han äter inte potatis eller bröd till, han äter bara fisken, säger hans pappa och skrattar.
Redan från starten har Anna och Mathias arbetat för att göra Vincents liv så normalt som möjligt. Familjen reser, åker skoter och båt. Med sig har de alltid en väska med allt som Vincent kan behöva i form av insulinpennor, druvsocker, godis och annat ätbart som snabbt kan återställa hans blodsocker om det skulle bli för lågt.
– Det som är så bra nu när Vincent har blivit större är att han kan berätta själv om han inte mår bra. Vi kan släppa iväg honom med kompisar en stund om vi vet var han är, säger Anna.
Vincent säger själv att han kan göra det hans kompisar gör. Ibland när de leker kurragömma på skolgården kan det vara lite jobbigt att hans telefon piper och avslöjar var han är.
– Men jag vinner ändå.
Ibland kommer svåra frågor, om varför just han fick sjukdomen.
– Det är svårt att förklara för en sjuåring. Jag sade till honom att det var tur att det var just han som är så duktig och vet så mycket om diabetes som fick sjukdomen. Men inombords grät man ju, säger Mathias.
Anna säger att det inte går att sticka under stol med att sjukdomen i princip kräver att en förälder har koll på Vincent hela tiden. De har varit trötta och slitna många gånger under åren.
Vincent har lämnat köket och intervjun för att leka med grannbarnen utomhus. De springer runt ute på tomten.
– Vårt mål är att Vincent ska kunna göra allt, men det krävs andra förutsättningar. Det gäller att se det positiva och att ingenting är omöjligt, säger Mathias.