För 45 år sedan skrev Vilhelm Moberg sina sista gripande ord. I avskedsbrevet till hustrun Greta löd de avslutande raderna:
”Klockan är tjugo över sju. Jag går att söka i sjön, sömnen utan slut. Förlåt mig, jag orkade inte uthärda.”
Det var den 8 augusti 1973, kvällen då han ändade sitt liv i sjön vid parets hus på Väddö i Roslagen.
Hans depression har ansetts orsakad av de svårigheter han hade att skriva de sista åren i sitt knappt 75-åriga liv.
Tack och lov hade smålänningen från Algutsboda hunnit skapa en rad storverk, några av dem bland de förnämsta inom svensk litteratur.
Genombrottet kom med debutromanen ”Raskens” 1927. Berättelsen fann ännu fastare förankring hos en stor publik tack vare tv-serien från 1976.
På 1930-talet följde trilogin ”Sänkt sedebetyg”, ”Sömnlös” och” Giv oss jorden!” I historiska romanen ”Rid i natt!” går det att läsa in Mobergs kritik av nazismen och de svenska eftergifterna mot Tyskland under andra världskriget.
”Soldat med brutet gevär” kom 1944 och följdes 1949-59 av den berömda Utvandrarserien, om 16 smålänningar som 1850 lämnar Sverige och söker ett nytt liv i Minnesota i USA.
De fyra delarna heter ”Utvandrarna”, ”Invandrarna”, ”Nybyggarna” och ”Sista brevet till Sverige”. Serien har i flera sammanhang utsetts till 1900-talets bästa svenska roman.
Vilhelm Moberg skrev också många pjäser och bearbetningar av egna verk, men var ofta självkritisk:
”Dramatiseringar blir sällan lyckade. Jag är för min del något så när belåten med två; Mans kvinna och Din stund på jorden.”
Känd blev han också som orädd debattör, i evig kritik mot nazism, fascism och kommunism.
Sitt starka ogillande av monarkin motiverade han i skriften ”Därför är jag republikan” 1955. Ett halvt sekel senare blev han postumt utsedd till Årets republikan av Republikanska föreningen, då också kallad Sveriges viktigaste republikan genom tiderna.