Du får priset, NSD award of excellence, bland annat för din fantastiska bevakning av turbulensen i landstinget. Det måste ha varit ett spännande år?
– Absolut. När jag tog på mig det där såg jag det mer som en plikt, ett viktigt område som många är intresserade av. Men det har hänt stora saker och när det gör det märker man ur oerhört stort och viktigt landstinget är för människor. Jag har fått enormt mycket respons.
I motiveringen till priset skriver NSD:s chefredaktör Kalle Sandhammar bland annat:
”Med en finkalibrig nyhetskänsla och ett fotarbete som är snabbare än de flestas har årets pristagare låtit journalistiken tala. En komplett journalist som utan onödigt oväsen men med stor trovärdighet, efftektivt arbetssätt och ett flås utöver det vanliga har tagit traditionellt lokaljournalistiskt arbete in i den nya digitala världen och på så sätt bidragit till NSD:s formidabla räckviddsökning under hösten.”
I juryns motivering lyfts det fram hur duktig du har varit att jobba snabbt mot webben. Du är ju en gammal papperstidningsräv – hur går det ihop?
– Det är ett nytt sätt att jobba och jag tycker jag har hittat ett sätt som funkar. När vi skulle börja med snabb webbrapportering var jag skeptisk och kände mest att det bara skulle bli mer att göra. Men det blev bara roligare. Det är en tävlingsinstinkt, att vara först.
Och bäst?
– Haha, ja det också.
Du blev fast anställd på NSD 1991 – men det här är ditt allra första journalistpris.
– Ja, jag har aldrig haft det som drivkraft. Min drivkraft har alltid varit att ge NSD bra och viktig information. Men det är givetvis otroligt kul. När motiveringen lästes upp var det först alldeles i slutet som jag förstod att det var jag.
Men du har varit nominerad till Guldspaden – ett väldigt ansett pris?
– Ja, det var när jag och Bo Torbjörn Ek granskade landstingets regionala enhet. Även då jobbade vi mycket mot webben och fick en enorm respons av läsarna. Det är bland det roligaste jag har gjort.
Du får 10 000 kronor, vad ska du göra med pengarna?
– Det vet jag inte än. Det bör vara något som förkovrar mig i jobbet.