Grattis Sverige, vi har ett resultat. Bertil Moldén, vd för Bil Sweden, var glad som ett barnkalas när det konstaterades att bilförsäljningen i Sverige ökade för 38e månaden på raken nu i februari 2017. Svensk motormarknad var strax efter nyår lika glada som Bertil då de såg att 2016 blev ett rekordår med 1000 nya bilar sålda varje dag i Svea rike. Och jag vet. Vi ska inte köra omkring i bilar som min, en blå rostig droska från 1998. Det är miljösmart och trafiksäkrare med nyare varianter. Men jag tänker, så länge min Hjulia rullar ska hon väl nyttjas? Jag ska köra henne i botten på det vis jag körde mitt kylskåp som i ett halvår ökade i grader för var månad som gick. Jag laddade det med kylblock kring jul för att hålla något så när temperatur på grisfötterna, men vid mellandagsrean slog jag till och köpte mig ett nytt ett. En ny bil på det? Plånboken säger för tillfället nej.
Vi är många idag som upplever en slags klimatångest, och den stör mer än den tillför. Jag reagerar till exempel med fasa när jag hör hur bra bilförsäljningen går i Svea. Men 4,1 procent av bilarna som såldes i februari detta år var tydligen miljösmarta, som antingen körs på el eller är hybrider. Alltid något.
Ibland när jag vill vädra hållbarhet med folk är det som om vissa blir besvärade och nära på provocerade. De känner sig kanske som "dåliga människor" för att de hellre flyger än åker tåg, köper nya kläder istället för second hand eller skippar handla kaffet som är både krav- och rättvisemärkt för att det är för dyrt? Kan det vara så att miljöhotet blivit ett hot mot våra vanor så att vi helst inte vill prata om det hela? Att vi bara vill leva på enligt den modell vi tror vi alltid levt efter men som är på sin höjd sjuttio år gammal. Den där vi åker bil och flyger, handlar billig mat, fräschar upp garderoben, skoförrådet, badrummet och numer även tandkulören med jämna mellanrum. Vi vill vara fria, ha det bra, inte ändra oss i onödan.
Så är nog alla arter på vår jord. Har en fågel väl funnit ett bra sätt att bygga bo på byter hon nog inte den tekniken i första taget. På samma sätt som vi inte samåker till jobbet när vi har en egen bil. Vi vill vara vår egen lyckas smed och inte behöva bry oss om hur andra löser saker. Sköt du ditt så sköter jag mitt. Att få in ett miljösmart tänk i den vardagen är givetvis inte det lättaste.
Jag är miljöbov på många vis, men jag vill gärna framstå i annan dager. Jag kan höra mig själv säga att jag cyklar eller åker buss till jobbet regelbundet och bara använder Hjulia på helgerna om jag ska åka längre sträckor. Sanningen är dock den att jag inte cyklat eller bussat till jobbet mer än en handfull gånger den här sidan nyår. Och jag vill ju inte vara lat och osmart! Så, till veckan blir det cykel åtminstone tre av fem dagar, de andra två får jag ta bussen, om jag inte rent av cyklar även då. Jag bor ju bara fem kilometer från jobbet, i en kommun med fungerande bussnät. Vad är uppoffringen? Det tar mig möjligtvis en halvtimme mer per dag totalt, att åka buss alltså. Cykeln tar mig från dörr till dörr på snabbaste vis, och fläsket trivs. Den där halvtimmen extra det tar att bussa har jag, förmodligen många fler i Luleå med. För är det något vi alla har exakt lika mycket av är det antal timmar per dag. 24, rakt av. Tid, världens mest rättvisa resurs.
Ticktack ticktack och tack för mig. Ses vi på cykelvägen? Eller ska vi kalla den bättringsvägen?