En metafor för hur vi ska kunna umgås vettigt med varandra är att föreställa sig tillvaron som ett dansgolv. Här är människor fria att röra sig till musiken. Men vi behöver också regler för vad dansbanan kan användas till. Exempelvis kanske det är olämpligt att någon plötsligt använder den som campingplats. Eller tänder en kolgrill mitt på golvet.
Följden blir att de som ville dansa måste upphöra med sin verksamhet till förmån för grillfanatikerna.
Det är alltså svårt att skapa ett samhälle med total frihet för alla alltid. Utan gränser uppstår kaos. Och ur gränslöst kaos uppstår tyranni. Övergripande frihet ersätts med ett aldrig sinande krav på specifika regler och lagar.
Själv är jag naturist ... i den bemärkelsen att jag gärna tar av mig kläderna en ljum sommardag och låter solen skina på rumpan. Både behagligt och hälsofrämjande då det kalla vinterhalvåret har en förmåga att göra min hud olycklig. Till folk som rynkar på näsan brukar jag säga att jag inte har någon lust att klä mitt underliv med en byxa som mest liknar en plastpåse.
Samtidigt förstår jag att den allmänna dansbanan inte är någon bra plats att visa snorren på. En del tar illa upp. Det skulle bli underligt om jag började kräva min rätt att gå näck överallt. Ännu värre vore det om jag krävde att alla andra måste låtsas acceptera min nakenhet, eller för att ta det hela ett steg till – kräva att alla andra gick i mässingen.
Däremot lever jag i ett mycket fritt samhälle som tillåter att andra dansbanor inrättas. Jag kan alltså med fördel springa omkring som en tändstickspojke på för detta avsedd plats. På egen tomt utan större insyn. Eller på en naturiststrand.
Nu kan jag ju ändå få för mig att ”naturism för alla” vore den allra bästa av världar. Ungefär som Torbjörn Säfve en gång sa:
”Om folk gick nakna skulle man inse hur ointressanta ansikten var.”
Och kräva att dansbanans regler ändrades. ALLA måste dansa nakna. Eller åtminstone kräva att absolut ingen tittar snett på mig om jag står naken i kön på snabbköpet, utan betrakta mig som normalare än de påklädda.
Tyrannin står på lur, med lagar som tar till vara de naknas rättigheter. Ingen ska få titta snett. Ingen får säga som i sagan om kejsaren. Inget skojande om bara rumpor.
I slutändan måste dansbanan överges helt ... av dem som ville skratta och dansa.
Om det nu är så vi vill ha det. Då ses vi kanske nakna vid fruktdisken på Willys i sommar.