2017 hölls den första krisberedskapsveckan i Sverige. Syftet var att göra fler svenska medvetna om risker som finns i samhället. I fjol kom en uppdaterad variant av beredskapsbroschyren "Om krisen eller kriget kommer", med information om både krisberedskap och totalförsvar samt varningssystem. I år riktades fokus mot unga personer och Luleå kommun hade bjudit in författarna Herman Geijer och Anna-Maria Stawreberg, bägge experter på att göra krisberedskap mer begripligt och lätthanterligt. Parallellt med detta arbetar fem personer på heltid ledda av säkerhetschef Rikard Aspholm med att se över Luleå kommuns krisberedskap och organisera en bred bas med effektiva kommunikationsvägar.
– Det vi gör nu är att börja en resa som avslutas 2022. Vi gör ett omtag i Luleå kommuns krisberedskap, säger Aspholm.
Samtidigt är det viktigt att understryka att ett omtag i organisationen inte innebär att kommunen står utan krisberedskap. Förutsättningarna och kraven på att upprätthålla krisberedskap i kommunerna har förändrats under 2000-talet och 2018 ändrades de igen. SKL och MSB träffade en ny överenskommelse, vilket innebär att medel betalas ut till kommunerna för att se över krisberedskapen som nu också ska inrymma civilt försvar. De flesta kommuner får ett grundbelopp på 318 000 kronor, medan en verksamhetsersättning på 17,25 per innevånare (Cirka 1,3 miljoner för Luleå kommun) betalas ut efter genomfört arbete. Dessutom betalas 1 145 kronor ut för drift och underhåll per ljudsändare för Hesa Fredrik som varje kommun har. Den 23 april beslutade Luleå kommun om ett program för krisberedskap och civilt försvar vilket gäller för perioden 2019-2022.
Just nu arbetar kommunen med att förbereda en risk- och sårbarhetsanalys. Rikard Aspholm liknar situationen vid om kommunen skulle placera ut ett träd.
– Har vi inget regelverk i kommunen som klargör vad vi är skyldiga att göra är risken att vi inte får någon riktning på trädet. Vi måste ha ett träd med en stabil stam som kan stå emot stormar i alla riktningar. Stammen i det här fallet är vårt system för organisera och kommunicera i kommunen vid krisberedskap.
Att fokusera för mycket på ett enskilt scenario, exempelvis om Suorvadammen brister, kan bli ineffektivt.
– Kommer det en expert som säger att vi måste jobba med en särskild risk innan stammen är färdig då fokuserar vi på den och bygger en stadig gren med massor med löv. Men då blir stammen för klen och ger bara skugga från en riktning.
Därför är en stabil grund det viktigaste. Att klargöra kommunens skyldigheter, exempelvis vattenförsörjningen, gör också att det blir uppenbart vilka skyldigheter som kommunen inte har. Matförsörjning till exempel.
– Sverige styrs med lagar och förordningar, det är ingen myndighet som har ett ansvar för att se till att du kan ha mat i kylen. Däremot finns det livsmedelssäkerhetskrav för mat som produceras för försäljning i större skala. Men matförsäljning är en fri marknad, säger Rikard Aspholm.
Det ransoneringssystem som ibland hänvisas till gäller först om krigslagar tas i bruk och detta har inte prövats på årtionden utan är lagar som markerats för översyn av regeringen.
– Sen när jag har lyssnat på säkerhetschefer hos till exempel Ica, så finns planer för vad de ska göra vid större haverier. Då har de i sin planering vissa typer av livsmedel som de kan köra ut där de inte behöver hålla kylkedjan, exempelvis konserver.
– Men det är trots allt mat som de vill sälja annars går de i stöpet.
Å andra sidan finns det inget som hindrar kommunen från att arbeta med frågan.
– Men vi är skyldiga att i första hand se till att vi löser de uppgifter vi har enligt lagar och föreskrifter. Efter det finns det alltid utrymme att förbättra och utöka systemet.