"Den första vackra dan i maj" sjöng Cornelis Vreeswijk i en av sina oförglömliga sånger. För min egen del skulle jag kunna omforma orden till "Den första vackra dan i augusti". Det var i början av den månaden för många år sedan som allt plötsligt hände.
Den sommaren for familjen och jag som vanligt till någon av länets fiskecamper. Vädret var dessutom strålande, vattenståndet normalt och insektskläckningarna voluminösa. Jag viker gärna några dagar på en sådan mer tillrättalagd fiskeplats, eftersom etablissemanget erbjuder full valmöjlighet för familjemedlemmarna. Tvånget är borta och var och en får göra precis vad som för tillfället passar bäst. Solen sken och harrarna vakade. Det var en fröjd att leva och nu skulle min då 13-årige son förhoppningsvis få sitt lystmäte på flugfångad harr.
I det historiska perspektivet har min grabb Martin bundit flugor i många år. Redan som femåring kreerade han små konstverk, naturligtvis utan större anspråk på vare sig färg eller form. Nu binder han i stort sett vilka flugor som helst, även om han under tidigare år inte har använt flugspöet utan ett spinnspö med plastkula och flugor.
Harrarna var verkligen på hugget. En av de första fiskarna som annonserade påslag på Martins fluga var en riktig bjässe. När kilofisken släpptes tillbaka och en lika stor högg var paradiset nära. Det började onekligen lite väl optimistiskt.
Många har antytt att det är svårt och prövande att fiska tillsammans med barn. De är livliga och längtansfulla och vill genast att fiskarna skall hugga. Gör de inte det finns risken att barnen aldrig blir intresserade av fiske. Jag tror inte på den inställningen utan anser att helheten, familjeengagemanget och naturupplevelserna har sina givna fördelar. Det är viktigt att barn får lära sig att även fiskar är mätta, att fiskar också är levande varelser och att de inte alltid är på hugget.
Det som därefter hände kommer att bli ett fint kapitel i min eventuella memoarbok. Resten av sommaren fick jag agera fiskeguide och aldrig har jag sett en kille så fullständigt bergtagen på flugfiskets nymodigheter. Han greppade ett nytt redskap, knöt fast de egenhändigt bundna flugorna och lät harrarna stiga.
Redan som liten fick han lära sig att alla fiskar som inte skulle användas till kommande middag skulle släppas tillbaka. Det var en viktig lärdom, en gest som han sedan dess har anammat. Därför är det viktigt att all etisk- och ekologisk inlärning förankras så tidigt som möjligt i en ung människas liv. Skall vi diskutera ett kommande hållbart sportfiske bör denna syn på levande organismer vara en självklarhet.
Rov- och kaggfisket har inget att göra med den nya tidens sportfiske. Nu gäller det att hushålla med det som finns kvar. Här har bland annat skolan en viktig funktion att fylla.
Sommaren fördjupades och augusti månad föll in. Varje dag svingade vi våra flugor i min lilla undangömda skogså i det inre av Tornedalen. Av någon anledning fanns det relativt gott om harr, inte speciellt stora men dugliga att fiska med fluga. En intressant upptäckt var att storlekarna på fiskarna hade en underordnad betydelse för killen. Viktigast var att fiskarna tog på hans egentillverkade flugor.
Kontentan av Martins första sommar med flugspöet var att redskapet erbjöd något nytt och oprövat. För den allmänna fiskelyckans del tror jag inte att redskapet i sig har någon större betydelse. Viktigast är att man trivs med det man håller på med. Däremot bör man påverka barn att förstå innebröden av ord som varsamhet och vördnad.
Fiskeupplevelsens dignitet har med totaliteten att göra och kan därför inte räknas i antalet fiskar. Väsentligt är därför att man aldrig får tvinga sin flicka eller pojke att fiska. Det måste få komma naturligt, annars finns risken att barnet blir "bränt" på aktiviteten och tar avstånd. Flåshurtiga föräldrar kan lätt förstöra en dröm.