Jag såg dig. Flygplatsen var ett myller av människor på väg, hem eller till typ Turkiet. Två olika krig som man försöker låtsas inte finns. Du kryssade dig smidigt runt kön till bryggkaffe och bagel med färskost trots att skärmen på din keps hade vinklats nästan till en strut i ett försök att bli osynlig.
Solglasögon och luvtröja i övrigt kamouflage och i sammanhanget så berättade de sammanbitna läpparna mycket mer än riktiga ord vanligtvis brukar säga, en utebliven artikulering som skrek in ångesten rakt i mitt öra.
Jag såg det. Det gick helt enkelt inte att låta bli. Som att gå förbi en bilolycka och man förstår att det är inget man vill se, men ändå. Hur bilderna av eländet, blodet och glaskrosset, kommer att etsa sig fast på ens näthinna och stanna där långt efter att ögonlocken har slutits för natten. Men ändå. Jag såg hur kommentarsfälten fylldes med rasistiska påhopp, hur allvaret i hoten gick från vedervärdigt till mycket värre än så, jag såg gubbarna vid bardiskarna, föräldrarna på knattematchen, jag såg min kompis och hur hans konturer suddades ut i ett ögonblick.
Trots att jag inbillat mig själv att jag inte längre ska överraskas så har det bevisligen ingenting att göra med hur man väl där ändå alltid drabbas av kylan. Precis som att bada på sommaren. Jag såg det och jag ser det gång på gång.
Jag såg dig, min vän. Och min första tanke var att ge dig en kram. Bilderna på min näthinna – lika skarpa som för en vecka sedan, av hur landets samlade begåvningsreserv gav sig på dig och din familj – lade sig som ett OH-papper över hela omgivningen. Där gick du mitt i bilden, på väg hem från ditt livs mästerskap, men krum under trycket av hat och hot.
Ett ingripande i en fotbollsmatch mot Tyskland fick människor att glömma allt, som om ett världsmästerskap betyder mer än människors lika värde, som att en sommarkväll är värd mer än ett liv.
Vi förlorade något mycket värdefullare än tre poäng den där kvällen. Något som vi måste kämpa för att återvinna.
Jag vet ingenting om fotboll, jag vet ingenting om väldigt många andra saker, men det är ändå vid din sida jag vill gå genom den där terminalen, Jimmy. Helt oavsett vad du har gjort på en fotbollsplan, och inte bara för att du visat både styrka och mod, utan för att jag vill att omgivningen ska förstå vad Fuck rasism! faktiskt betyder.
Så lägg nu era vidriga åsikter på engångsgrillen och låt dom kremeras. Låt oss tillsammans räta på våra ryggar och stå upp mot allt elände. Vi vann gruppen, då kan vi faktiskt vinna tillbaka också allt det andra. Jag såg allt det där, men nu är det dags att se framåt.