Jag tror faktiskt att den där dystra bilden av oss till viss del lever kvar i södra Sverige.
Den som handlar om den bidragsberoende kufen som vägrar lämna sin bygd och som väntar på att någon ska fixa oss ett jobb. Norrbottningen som gnälligt, passivt och tjurigt kräver att någon annan ska ordna allt åt oss.
Den bilden provocerar mig förmodligen så mycket för att den delvis är sann.
Men om den en gång stämde så känns den allt mer inaktuell.
Fredrik Broman och Eric Borg känns som en bättre bild av Norrbotten i dag. Två personer som via mod, innovation och kärlek till länet lyckats inom turistnäringen.
Turismen är en både bra och tacksam bransch att ta upp, för den symboliserar så väl ett nytt självförtroende i länet.
För att inte tala om oberoende.
Om vi i alla tider har känt oss utnyttjade och hunsade av andra så får vi väl helt enkelt ordna en ljusnande framtid på egen hand.
Just nu befinner sig till exempel Broman och Borg i sydvästra Marocko, på en exklusiv mässa i Marrakech. De är där för att berätta om snö och mörker och jag känner verkligen en genuin glädje när jag läser om deras resa. Två kreativa krafter som sätter Norrbotten på kartan runt om i världen.
De är bara två exempel. Det finns betydligt fler. Överallt poppar turistsatsningar upp, för sakta men säkert har vi till sist insett att den plats som vi bor på är fantastisk. Så fantastisk att den faktiskt går att sälja som upplevelse.
När det gäller norrbottnisk turism har Yngve Bergqvist, mannen bakom ishotellet, blivit något av en gudfader. Han visade att det i princip går att göra vad som helst med något så enkelt som vatten. Det gäller bara att ha en bra idé och en stark tro på att lyckas.
Bergkvists råd till den norrbottniska turismen var lika enkel som genial: Gräv där ni står.
Jag tolkar det som att vi inte behöver krångla till det. Vi behöver inte bygga något Disneyland för att locka hit folk från hela världen. Det räcker med att vi gnuggar bort hemmablindheten ur våra ögon och inser att det vi har runt om kring oss, det vi själva ser som vardag, är rent guld. Något som turister är beredda att betala mycket för att uppleva.
Allt det där som vi till vardags kan svära över – snön, mörkret och kylan – är för många en exotisk dröm. Att få ta en tur på skidor i skogen och göra upp en eld kan vara ett minne för livet.
Jag kommer av någon anledning att tänka på den gamla sloganen ”Vi flytt´ int”. Det var lite före min tid, men jag har förstått att det var en högljudd protest mot en flyttpolitik där vi helt enkelt skulle transporteras dit jobben fanns, det vill säga Stockholm. En politik som avfolkade de nordligaste länen.
Det var en tid av stora industrier och fabriker, men samhället förändras och det gör även vi norrbottningar.
Kurvorna för norrbottnisk turism pekar rakt uppåt. 2020 ska den omsätta över åtta miljarder kronor och skapa upp till 3 000 nya jobb.
Länets turism kan vara allt från norska husvagnscampare och norrskenssökande japaner till Justin Bieber, som valde att sova uppe i träden. Men den stora, växande skaran turister är den stressade storstadsmänniskan som faktiskt mest vill komma hit för att se hur vi lever och bor.
Det här är något som ger åtminstone mig en jäkla framtidstro.
Vi flytt int’– för vi behöver int’. Lyckan och framgången finns precis där vi står.