I dag den 27 januari är det 73 år sedan Auschwitz-Birkenau befriades och denna dag är också internationell minnesdag.
– Jag har sedan jag var liten varit fascinerad av andra världskriget och vad som hände under de åren. När andra läste roliga serietidningar så läste jag uppslagsverk kring det här ämnet. I början av 1990-talet lärde jag känna Margot Wallström som tipsade mig om en utbildning till guide som Svenska institutet mot antisemitism anordnade. Tanken är att det ska finnas människor som kan fortsätta berätta historien om andra världskriget när de som var med är borta.
15 personer gick utbildningen samtidigt som Christer och hölls förutom i Stockholm även i Polen, Israel och Tyskland.
– Jag lärde mig oerhört mycket under den tiden och valde att åka tillbaka till Polen för att fördjupa mig ännu mer på egen hand. Jag bodde då hos några kvinnor i Belzec som hade jobbat inne i förintelselägret och fick höra deras historia. Dessutom åkte jag till Jerusalem där jag intervjuade en kvinna som blivit gömd i en brödkorg och räddad ut ur Belzec när hon var sex år gammal, berättar han.
Det är just det området i sydöstra Polen som Christer Engberg ägnat mycket tid åt.
– Jag fascineras av antisemitismen som fortfarande finns kvar där. Under andra världskriget visste hela byn mycket väl om vad som hände i lägret. Jag har ett förövarperspektiv i min föreläsning och jag tror inte att ondska bara finns hos vissa människor utan det finns hos alla. Alla är potentiella massmördare, det handlar bara om vilket tillfälle som uppstår och vilka förutsättningar man hamnar i. Det gör det svårt att sätta fingret på vad som gör någon till en förövare. Det är skrämmande men det ger också perspektiv på problematiken. Man kan också dra paralleller till vad som i dag händer exempelvis i Syrien, i Jemen och med kurderna. Det är bara en fortsättning på processen som är minst lika grym nu som den var då. Världen har inte lärt sig.
Christer Engberg menar att det är viktigt att hålla minnet vid liv.
– Man brukar säga att det tar ungefär 100 år innan ett krig faller i glömska, ta Napoleonkriget exempelvis. Det har vi ju inte längre någon aning om trots att det var ett av det grymmaste kriget som skett, men det är förpassat till historiens dammiga bokhylla. Risken är att andra världskriget om 20 år också har förpassats till historien och då har vi inte lärt oss något. Jag vill levandegöra den och tala om att samma sak pågår här och nu.
Under sina föreläsningar pratar Christer Engberg bland annat om strömningarna som fanns i Tyskland på 1920-talet som ledde fram till kriget och vad barnen från tidig ålder fick lära sig i skolan.
– Jag läser ur skolböcker från 1928 och några år framåt och det är fruktansvärt. Det är bilder på hur man ritar en ”judesexa” – alltså stora näsor, hur man tar reda på vilka som är judar, och så varnar man för pedofiler genom att visa bilder på vackra judiska män som bjuder barn på karameller. Kvinnor varnas från att gå till gynekologen eftersom det kan vara en judisk läkare. Det finns massor av sådana exempel och det här är alltså taget från skolböcker för barn i mellanstadieåldern. Man går tidigt in och indoktrinerar barn genom att avhumanisera både judar och romer och skapar bilden av att de inte har något värde.
Och det är avhumaniseringen av en hel grupp människor som lämnat djupa spår i Christer.
– Jag har intervjuat en ss-soldat som menar på att det inte alls var svårt att döda judarna. ”Men ni blev väl tvingade”, frågade jag men han svarade ”Nej nej… det var frivilligt och inte svårt alls, vi gjorde bara vårt jobb”. Det är ju när man hör det här som alla försvar faller. Det värsta sa han var när han sköt spädbarn för deras huvuden exploderade. Han var en gammal gubbe, väldigt artig, vi satt och drack te och det fanns till synes inget ont över honom. Och det är just det som jag försöker förmedla under föreläsningarna – att ondskans ansikte inte är så lätt att se.
Det måste vara extremt känslosamt även för de som lyssnar?
– Ja det är det ju. Jag föreläser mycket för gymnasieelever och på högskolor. Men jag visar aldrig otäcka bilder, det har fel syfte. Men jag berättar historier om människor och jag brukar säga att de mer än gärna får sätta sin farfar eller mormors ansikte på dem för att skapa en starkare inre bild. I slutet av föreläsningen brukar jag visa bilder på de två tanter som jag bodde hos i Belzec. De är jättegulliga tanter som tog väl hand om mig men de är ju mördare i våra ögon. Medan de som antisemiter tänker att ”äsch, de var ju bara judar”.
De hade inte med åren som gått kommit till annan insikt?
– Nej, för vad skulle hända då? Jo de hade krossats. Man måste ju tro att man agerat rätt.
Vad gör det med dig att följa i spåren?
– Det var under några år då mina barn var små som jag mådde ganska dåligt. Jag hade ingen lust att föreläsa och ville inte öppna böckerna. Men nu har det gått över, för jag ser att verkningarna av det blir positiva. Men jag mår verkligen pyton varje gång men det värt det om man kan få folk att tänka till. Jag ser ju alla bilderna, och det motsägelsefulla med de gästfria gamla tanterna som stoppar om mig på kvällen och kommer med frukost på morgonen men när det kommer till deras syn på judar är de stenhårda. Mig berömde de och kallade för sin vackra lilla arier. Och det kryper ju i en, men jag var ju där för att jag ville veta.
Vad tänker du om det som händer i Sverige i dag?
– Vi har partier som använder sig av exakt samma argumentation som Hitler och hans anhängare gjorde på tidiga 20-talet. Man ställer olika grupper mot varandra, och bygger upp ett vi och dem-samhälle. Det är fruktansvärt att vi har diskussioner som handlar om vad en människa får kosta och letar enkla lösningar. Jag skulle vilja att de demokratiska partierna blir tydligare, då skulle vi få en annan debatt. Man kan inte komma ifrån att det här är politik.
Christer Engberg föreläser även för grupper som planerat en resa till Auschwitz och menar att det är viktigt att man inte ser resan dit som en del av historien som inte hör hemma i nutid.
– Men man blir ju inte en bättre människa för att man åker dit och ser allt det hemska. Det är inte där man ska börja. Man måste börja här hemma för att förstå kopplingen till det som hände då.