När Charlotte Nilssons sambo Nisse var döende lämnades han enligt henne ensam på sitt rum på palliativa avdelningen vid Sunderby sjukhus. Hon riktar nu hård kritik mot vården och menar bland annat att journalen innehöll lögner om hur sambon dog.
Peter Johansson är verksamhetschef på kliniken för internmedicin och geriatrik vid Sunderby sjukhus, där den palliativa avdelningen ingår. Han säger att han på grund av patientsekretess inte kan kommentera händelserna kring Nisses död.
– Men generellt kan jag säga att det så klart är väldigt tråkigt när en anhörig inte har fått ta avsked på ett värdigt sätt, säger Peter Johansson.
Hur ser ni till att det finns tillräckligt med personal på den palliativa avdelningen?
– Vi styr alltid bemanningen så att de svårast sjuka får mest tillsyn och gör allt för att ingen ska behöva dö ensam. Trygghet och mänsklig närvaro är den palliativa vårdens grundpelare.
Lämnas döende människor ensamma på Sunderby sjukhus?
– Vi gör allt för att ingen ska behöva dö ensam. Finns det inte anhöriga som kan vara närvarande så ser vi till att det finns personal som kan vara med patienterna. Det kan vara antingen ordinarie personal som jobbar extrapass eller timvikarier som kallas in för att vaka hos de svårast sjuka.
Charlotte Nilssons begäran om en obduktion av sin sambo avslogs. Varför?
– Jag kan inte kommentera det enskilda fallet, men generellt så är det väldigt ovanligt med obduktioner av patienter som avlider på palliativa avdelningen. Det beror inte på att vi vill mörka något, utan för att det är svårt sjuka människor som kommer hit med en färdig diagnos. Det skiljer sig så klart från fall till fall, men obduktioner sker nästan enbart om vi misstänker att något brott har begåtts.
I Nisses journal stod det först att han hade dött ”stilla med sambo vid sin sida”, men hon menar att det gick till på ett helt annat sätt. Hur kan bilden av Nisses död skilja sig åt så mycket?
– Ibland kan man helt enkelt ha skrivit fel i journalen. Då får man rätta det i efterhand. Men vi förstår så klart att det inte är lätt att förstå det när man har förlorat en nära anhörig.
Hur agerar ni när en anhörig riktar den här typen av kritik mot den palliativa avdelningen?
– Vi försöker göra oss tillgängliga för de anhöriga och håller kontakten med dem. De ska känna att de kan vända sig direkt till oss, men självklart också till regionens patientnämnd.