I Luleå väntar de anställda på besked och efterlyser tydlighet från politikerna. Vad är det dessa vill med Arbetsförmedlingen?
– De talar om fler privata aktörer, men verkar inte vara medvetna om att vi redan upphandlar 60 procent av tjänsterna från privata aktörer, säger Daniel Nilsson som är arbetsförmedlingschef för kontoret Luleå/Boden.
Han har 17 tjänstgöringsår på sitt konto när det väl kommer till resonemang om vilka som ska få lämna verksamheten. Han och arbetsförmedlarna Ulrika Waara (18 tjänsteår), Jenny Wikström (4) och Monica Backman (3) sitter och resonerar runt ett runt bord på kontret i Luleå om hur det är att vänta på besked om framtiden.
Alla vet att de kommer att bli av med arbetskamrater, att det kan komma ett varselbesked som gäller dem, att det inte kommer att gå att dra ner med en tredjedel på andra sätt än genom att folk får lämna. Men...
– Det är bara att jobba på och vänta, säger Ulrika Waara.
– Kärnuppdraget finns i alla fall kvar. Men det är klart att väntan känns oroande, säger Jenny Wikström.
Som tjänstemän inom Arbetsförmedlingen är de i alla fall insatta i hur det går till med varsel, att viss tid måste gå innan beskeden når den personliga nivån, att fackliga förhandlingar måste genomföras och att de erfarenheter just de får nu, är sådana som de arbetssökande också är, och har varit, med om.
– Man kanske ska se det som en form av fortbildning... funderar Daniel Nilsson.
– Nu ser vi ändå slutet på processen som pågått sedan årsskiftet. Vi är på väg in i en ny organisation, oklart vilken.
Redan tidigare fanns det en ny organisation, personalen hade minskat med 30 procent på två år. Nu väntar nya nedskärningar, kanske främst på andra mindre kontor än det i Luleå/Boden.
Ingen av dem är direkt oroliga för vad som ska hända om de förlorar jobbet. De känner systemet och vet hur det fungerar.
– Huvuddelen av dem som blir arbetslösa är ändå självgående och får jobb genom kontakter eller på andra sätt. Men en viss procent står långt från arbetsmarknaden. Vårt uppdrag har varit i alla år att hjälpa dem och i samband med att vi blir färre kommer det att bli ett glapp. Det kommer att ta längre tid för dem, säger Ulrika Waara.
– Det är de som kommer att hamna i kläm, inte vi, konstaterar Monica Backman.
– Arbetsförmedlare har någorlunda lätt att få jobb, fyller Ulrika Waara i.
Hon talar om sitt arbete som ett förtroendeuppdrag från medborgarna. Medborgarna har valt politkerna som har valt arbetsmarknadspolitiken. Den politiken genomförs bland annat genom Arbetsförmedlingen och dess personal, dessa har alltså fått medborgarnas förtroende. Men efter januariöverenskommelsen råder ändrade förutsättningar. Ett systemskifte har inträtt. Fler aktörer på arbetsmarknaden ska vara privata och driva verksamhet med vinst.
– Ett systemskifte är rätta ordet och det är stora pengar involverade, instämmer Daniel Nilsson.
Framtiden, då? Det talas om flykt från myndigheten. Daniel Nilsson har sex exempel på anställda som har lämnat Luleå/Bodenkontoret och där den oklara framtiden tas med i beräkningen när beslutet ska fattas..
– Om man har 30 år kvar att jobba, inte börjar man tänka på pensionen direkt, tycker Jenny Wikström och fortsätter:
– Men vi efterfrågar en plan B för verksamheten.
Hon konstaterar att den planen i dagsläget mest lyser med sin frånvaro
– Men får vi beskedet att Arbetsförmedlingen sjunker, så är det klart att vi måste hoppa. Tills dess är det bara att jobba på, säger Ulrika Waara.
– Uppdraget har inte upphört.
– Vi har bra kollegor och vi får bra stöttning och hjälp. Vi ska göra det här bra som det går, säger Monica Backman.