En mamma hastar med snabba steg ut från skolgården tillsammans med sin son när vi anländer till Örnässkolan i Luleå. Ett stenkast bort studsar ljudet från förskolebarnen mot väggarna samtidigt som Yasmines vänner möter upp.
Det har gått fyra dygn sedan katastrofen är ett faktum, och skolgården känns isande kall – trots att solen värmer i ansiktet, denna varma aprildag.
Den när dagen känns skolgården isande kall, trots att det är fredag och solen värmer i ansiktet.
Bara minnet av Yasmine finns kvar.
– Man får vara glad för den tid man hade med henne och tända ljus och tänka på alla roliga stunder vi hade. Men det känns som om den här helgen kommer att bli ganska tung och jobbigt. Hon är inte bland oss längre. Hon kan inte vara med oss, säger Nova Hällström Josjö.
Hilda Nilsson var precis som de andra tjejerna nära vän med Yasmine. Hon minns sin väns energi, och hennes värme.
– Hon var typ nästan alltid glad, och spred glädje runt omkring alla, säger Hilda Nilsson och berättar att Yasmine gillade att vara på stan med kompisarna, eller bara hänga med de hon trivdes ihop med.
Yasmine hade också ett stort intresse katter, förklarar hon.
På fråga vilka minnesbilder som kommer upp när hon tänker på sin 14-åriga vän som tragiskt avled i måndags, säger hon snabbt:
– När hon brukade sova hos mig, då vi hade kul tillsammans. Eller när hon var hos mig på hennes födelsedag och vi åt tårta.
Tiden efter händelsen har varit svår. Det går inte att ta miste på under samtalet med vännerna på skolgården.
– Jag saknar henne och önskar att hon var här just nu, säger Nellie Gard som har tydliga minnesbilder av sin vän.
– Jag ser henne le. Hon gjorde alltid en glad.
Nova Hällström Josjö berättar att hon relativt nyligt hade blivit vän med Yasmine.
– Hon hade alltid så mycket energi och var alltid glad, säger hon samtidigt som en förälder hastar förbi på väg mot parkeringen på andra sidan gatan.
När vi för fram det som polisen misstänker ligger bakom Yasmines död, så kallad "boffning", konstaterar Nellie Gard bestämt:
– Man ska inte göra det. Det skadar kroppen.
Hilda Nilsson är lika tydlig när hon får chansen att framföra en uppmaning till de som snuddat vid tanken.
– Sluta, fast ni mår dåligt.
Meya Gustavsson, som även hon går i sjuan och var nära bekant med Yasmine, sörjer också. De var vänner sedan fem år tillbaka och brukade umgås på fritiden genom att ta cykelturer eller under träningarna med basketlaget.
– Det är väldigt hemskt. Hon var glad och en omtänksam människa som bryr sig om folk omkring sig, säger Meya Gustavsson.
Hon har exakt samma syn som de andra kompisarna när det gäller "boffning".
– Man ska inte göra det. Det blir bara fel.
Det är ingenting som du har provat?
– Nej, och det kommer jag absolut inte att göra.
Vad kände du när du fick höra vad som hade hänt?
– Jag blev ledsen. Varje dag tänker jag på det. Jag brukar tända upp ett ljus när jag ska gå och lägga mig.
Tidigare i veckan samlades Hilda Nilsson, Alice Söderström, Nova Hällström Josjö och Nellie Gard vid kranen i Södra hamn där det finns en minnesplats för Yasmine.
– Det känns som att vi är med henne när vi är där. Det känns som att hon hör oss när vi är där, säger Hilda Nilsson.
Det soligt och fredag, men vad spelar det för roll.
– Helgen kommer att bli tung och jobbig, säger Nova Hällström Josjö.