Tårarna stiger i ögonen på vännerna när Ellie läser högt ur minnesboken som familj och vårdpersonal skrivit i. Det är smärtsamt att påminnas om de tuffaste månaderna i livet, när hon var som sjukast. Hon har läst allt många gånger. För Frida är det mesta nytt.
De var bästisar i lågstadiet och de är bästa vänner nu. När Ellie Hallin Karlsson och Frida Andersson möttes igen efter 20 år visade det sig att de i princip var grannar.
– Vi satt ute på gården och pratade och skrattade i timmar. Eftersom Frida sökte nytt jobb efter mammaledigheten fick hon jobb som min personliga assistent, säger Ellie.
Vännerna hade massor att ta igen. När Ellie var tio flyttade familjen till ett annat bostadsområde och vännernas kontakt blev sporadisk. Några år senare kullkastades Ellies hela tillvaro.
– Under sommarlovet mellan åttan och nian hade jag en fruktansvärd huvudvärk som aldrig tog slut. Efter många turer röntgades huvudet och doktorn berättade att jag hade ”en vindruva” i hjärnan som inte skulle vara där.
Det var en chock för Ellie, hennes föräldrar och två systrar och hela familjen följde med när Ellie nästa morgon fick åka till sjukhuset i Umeå. Ellie hade en hjärntumör och opererades några veckor senare.
– Jag har ganska dimmiga minnen från den där tiden, men jag kommer ihåg att jag var skräckslagen inför operationen.
Ellie blev kvar på sjukhuset i sex veckor. Det var längre än förväntat och berodde bland annat på att hon var svårväckt, och för att hon glömt det svenska språket.
– Jag minns nästan ingenting själv, men vet att jag bara pratade engelska i början. Så småningom kom svenskan tillbaka men jag hade många andra problem på grund av den förvärvade hjärnskadan, säger Ellie.
Det skulle dröja sju månader innan hon kunde återvända till skolan och den här gången var det med en skolassistent vid sin sida.
– Det var jättetufft eftersom både min koncentrationsförmåga och inlärningsförmåga var försämrade. Jag gick om en klass men på gymnasiet blev det för svårt.
Ellie gick vård- och omsorgsprogrammet. Hon ville bli sjuksköterska och jobba med sjuka barn. Men efter ett år hoppade hon av skolan.
– Jag orkade inte. Jag led av hjärntrötthet och tre år efter att jag blev sjuk började tumören att växa igen. Då strålades den genom ett hål som borrades i huvudet.
Ellie visar gropen som fortfarande finns på skallen.
Så småningom fick Ellie arbetsträna och hon började läsa på folkhögskola. Det var via en av de nya klasskamraterna som hon träffade sin blivande man Patrik Forslund.
– Min klasskompis arrangerade en blinddate och vi blev kära direkt, även om dejten slutade med dramatik eftersom jag började må dåligt och fick åka ambulans till sjukhuset.
När Patrik ringde för att höra hur hon mådde fick han lugnande besked. Hon hade bara varit uttorkad. Nästa dejt blev mindre dramatisk och sedan dess är paret oskiljaktiga. Just nu pågår bröllopsplanerna för fullt. Ellie och Frida googlar bröllopstips, åker runt och provar brudklänningar och Frida har utsetts till toastmadam.
– Vi umgås ju privat också. Det känns inte som att jag går till jobbet när jag går hit, vi har alltid så roligt ihop, säger Frida.
Att vännerna fann varann igen har blivit en vinn-vinnsituation på alla sätt.
– Bäst av allt är att Frida sagt att hon står vid min sida vad som än händer. Det är riktig vänskap!