HAMNGATAN, MAGNUS EKELUND OCH STÅLET
De som i söndags valde att investera tjugo spänn i ett par timmar på Föreningsgatan 7 i Luleå, fick minsann valuta för sina slantar. För musiken stod Hamngatan samt Magnus Ekelund och Stålet, två av lokalscenens numera viktigaste akter.
Ynkligt liten scen
Själv hinner jag precis kliva innanför dörren lagom till att hinna höra Hamngatans två (!) trummisar dundra igång med sitt ursinniga och alldeles lysande tighta hamrande. Strax trängs ytterligare en, två, tre och fyra musiker på den för dagens omständigheter väldigt ynkliga lilla scenen. Hamngatan är alltså tillbaka i hemstaden med full uppsättning, efter en herrans massa månader på annat håll. Många är vi som väntar otåligt på skivdebuten, med allt material som detta följe nu verkar sitta inne på, den som borde ha landat för lyssning för längesedan. Rent musikaliskt ligger man rätt nära en hel del annan samtida (och för övrigt jäkligt bra) gitarrpop, varav Foals och Two Door Cinema Club kan ses som två extra tydliga exempel. Möjligtvis med ett något mera punkigt distinkt sound än de två ovan nämnda.
Visar muskler
Som levande musikakt görs detta utmärkt, som bekant med Rasmus Winblads numera så självklara stämma i mitten av livekakafonin. Kakafoni, ja, för sextetten som knuffas och trängs uppe på scenen visar minsann muskler och belastar sina stämband ordentligt under i stort sett vartenda nummer som rivs av. Den blott tjugo minuter långa spelningen stegras efterhand i tempo och intensitet, och kulminerar slutligen i ett några minuter långt, helt instrumentalt och alldeles briljant, outro. Ett speedat oväsen och ett jäkla ös, helt enkelt.
Så dags för Magnus Ekelund och Stålet, som ju få borde ha lyckats undgå vid det här laget. Magnus själv har hörts och synts i en rad olika lokala kultursammanhang de senaste åren, och blev nyligen nominerad till Norrmejerierstipendiet för sina framgångar. Tillsammans med Stålet spelar han här och var lite titt som tätt, och vad gäller detta gäng så vet vi redan säkert att skivdebuten Svart flagg alldeles snart lär anlända. Här lite norrbottnisk punkpop med influenser och längtan härstammande ännu lite högre uppåt i landet, skulle jag vilja säga. En hårt arbetande livemaskin, skulle jag också vilja framhäva, som liksom Hamngatan tyvärr endast blåser på i lite drygt tjugo minuter.
Inställt gig
Två av lokalscenens viktigaste, correctamundo. Dessvärre gör varken lokalens publikmängd, storlek, ljudarrangemang eller akustik dessa musiker rättvisa. Dessvärre får vi heller inte höra kvällens tredje bokade band, Alfred, som på okänd grund valt att ställa in dagens gig. Nåja, med tanke på att det hela kostade en ynka liten tjuga så kan vi med gott samvete vifta sådant åt sidan.