I 30 år har Hans Englund förgyllt staden med ett stort, mäktigt och vackert djur skulpterat i is och snö.
Men hans kropp har tagit stryk och på grund av värk tvingas han nu sluta.
Därmed är traditionen hotad.
– Isdjuret har varit ett oerhört uppskattat arrangemang. Det är klarat att det på något sätt borde fortsätta, säger Stålnacke. Frågan är bara hur. Isdjuret är ju starkt knutet till denna fantastiska person med hans konstnärliga begåvning. Finns det verkligen någon som har samma förmågor?
Vad har isdjuret betytt för Luleå?
– Väldigt mycket. Det har blivit en plats som många kommer för att titta på. Och barnen har verkligen uppskattat rutschkanan. Jag går ju förbi där flera gånger varje dag och det är alltid mycket folk där.
– Isdjuret har väckt intresse. Den har fått stort genomslag både i Sverige och internationellt.
Vad tror du är anledningen?
– Naturligtvis spelar det in den enorma kvaliteten, men storleken har också haft betydelse.
Nu ligger frågan hos Stadsbyggnadsnämnden att hitta en lösning.
– Den kanske inte ser exakt likadan ut. Men någon tradition med överraskning ska vi ha. Det tycker vi om och det tycker luleborna om, säger Yvonne Stålnacke.
I gårdagens NSD sade konstnären Hans Englund att han gärna ställer upp som mentor om det är någon som känner sig manad att ta över stafettpinnen. Englund hade själv en tanke att isdjuren skulle ersättas med en stor isborg med flera rutschkanor.