Vad är normalt? frågar genuspedagogen

Emelie Lysholm anser att det genuspedagogiska arbetet i förskolan måste börja med att pedagogernas barnsyn ändras från "barn är" till "barn blir".– I dag finns det en föreställning att det finns något som är "normalt". Den som inte kan anpassa sig till det beläggs med skam, säger hon.

"Jag har "pojkehår" men "flickanamn". Mina vandringskängor kanske är "henskor", säger Emelie Lysholm när hon tar med publiken på en tankevandring i förskolans värld.

"Jag har "pojkehår" men "flickanamn". Mina vandringskängor kanske är "henskor", säger Emelie Lysholm när hon tar med publiken på en tankevandring i förskolans värld.

Foto: Kurt Engström

LULEÅ2013-11-29 20:36

Emelie Lysholm, Malmö, är förskollärare och utbildare omkring genus och normkritik. På fredagen föreläste hon på Regnbågsdagen i Kulturens hus i Luleå.

Hon berättar hur hon alltsedan sin förskoletid har funderat över om hon är pojke eller flicka.

– Jag fick lära mig att det finns två kön och hur de ska se ut och där kom jag och bröt mot allt, säger hon och visar en teckning på vilken ett barn frågar "fröken är du pojke eller flicka?" och fröken svarar "hrm...öh...kanske...".

Hon påpekar att många upplever henne som radikal och säger:

– Är det de som är normen som tycker det kanske?

Hjärnan förändras

Enligt Emelie Lysholm skiftar uppfattningen om vad som är maskulina och feminina egenskaper från samhälle till samhälle.

– Det är orimligt! En del anses duktiga och "passa in". Andra ses som avvikare. På stand up-klubbar är det okej att köra hur många bögskämt som helst. Den som reagerar betraktas som lättstött. Någon annan bestämmer vad man får ta upp och hur man får känna.

Det finns mycket "duktig- dålig" i förskolan anser Emelie Lysholm.

– Det begränsar oss i identitetsskapande och trycker in oss i kategorier, säger hon och påpekar att hjärnan förändras utifrån vad som blir stimulerat och inte.

Suzann Larsdotter från RFSL:s förbundskansli i Stockholm var en annan föreläsare på Regnbågsdagen. Hon tog upp situationen för unga hbtq-personer. Många av dem utsätts för diskriminering, våld och hot om våld. En följd av det är att de har en sämre psykisk hälsa än andra unga.

– Alla behöver bli sedda, respekterade och få känna att de har en plats. Så är det inte för unga hbtq-personer. De blir hånade, mobbade, hotade och misshandlade. Heteronormen är något som vi uppfostras in i och som samhället upprätthåller. Normens bestraffningar skapar ohälsa, säger hon.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om