Jesus största bedrift är ändå att han var 33 år gammal och hade 12 riktigt nära vänner.” Först skrattar jag. Sedan skrattar jag inte längre då insikten kör över mig med ljusets hastighet. Inte ljusets hastighet som när våren till slut exploderar, eller när man går hem mitt i julinatten, utan 300 000 000 meter per sekund. För vad är egentligen att göra vatten till vin, ge bröd till tusen, eller att få blinda att se igen jämfört med det. Vad är mirakel jämfört med livet?
Jag har vänner. Jag har och har haft vänner genom åren. Inte alltid många och när jag var yngre fanns de flesta nog inte ens på riktigt. Vissa lever kvar inpå huden, andra studsar till bara ibland som en notifikation från Facebook. Ser att han tydligen blivit pappa och hon har äntligen blivit sig själv. En har gått bort, andra har gått mig på nerverna. Jag har träffat vänner på jobbet och bakom kiosken, en del har jag träffat varje dag och andra har jag bara mött i breven. Vissa försöker jag undvika när jag ser dem på avstånd, vänner som jag skäms inför. Kanske för att jag plötsligt slutade finnas eller bara för att vi flöt ifrån varandra som två polarfarare på varsitt isblock. Kanske sa vi aldrig hej då för vi visste, eller trodde vi visste, att vintern skulle återvända. Men inte ens Nansen anade att det här var annat än årstider.
Snart 33 år gammal är också jag. Knappast någons messias, försiktigt smygande i en glutenintolerant värld som inte längre skriker efter vare sig bröd eller frälsning. Och fortfarande är jag inte nära att bemästra konsten att vara en bra vän. Jag är dålig på presenter och knappast bättre på att komma i tid, jag försöker alltid men det går oftast inte vägen. Man kommer på sig själv med att försvinna in i ett mörker och helt oavsett om det tomrummet är fyllt av vardag eller ångest så finner jag mig själv inte värdig.
Jag står ute under en klar himmel och tänker på den nyss bortgångne Stephen Hawkings ord, ”titta upp mot stjärnorna och inte ner på dina fötter”, och i den bilden finner jag ändå något slags tröst. Två människor som observerar ljuset kommer alltid att uppmäta samma hastighet, oavsett hur de rör sig i förhållande till varandra. Det betyder att jag inte är ensam, och det är inte du heller. Det betyder att det finns människor som i det eviga mörkret ser precis samma ljus som du gör. Jag är inte alltid en bra vän men jag vet att ni står där någonstans och tittar på samma stjärnor, kanske i en annan tid eller på en annan plats. I 300 000 000 meter per sekund närmar sig påsken och då jag ofta är sämre än godkänt är det ändå ett mirakel att ni finns.