Ifjol anordnande Kulturens hus i samarbete med Ung arrangör och upSweden Unplugged i Konsthallen för första gången. I går kväll var det nypremiär för detta intima, nakna och väldigt nära arrangemang. Och återigen, platsen är klockren. Med graffitiinspirerade Jonathan Josefssons konst i bakgrunden, kliver Luleåduon Cultricity först upp på scenen. Eller upp på scenen, snarare in i rummet. I vanliga fall spelar de electropop men här levererar de vacker, på gränsen till deppig och lite monoton pop.
Både Samuel Malm och Nisse Sjöö sjunger och de gör det bra. Nisse Sjöö är skör, på ett väldigt positivt vis, och då och då kommer jag på mig själv med att vara orolig för att det ska bli långtråkigt. Vilket det aldrig blir.
Förutom eget material - som jag gärna skulle vilja höra i electropopversion - kör de en mesigare version av Thåströms Släpp aldrig in dom, samt en catchig variant av The Cures Boys dont´t cry.
Sen kommer Jonas Desai. Och. Wow. Om han spelar lika bra fotboll som han sjunger, ska Bodens BK vara jäkligt nöjda. Visst det är rätt lättillgängligt och förutsägbart, men ack så bra. Han har en fantastiskt kraftfull och tonsäker röst och ja, det svänger och blöder om vartannat.
Det trettiotal personer som trotsat kylan, verkar vara lika hänförda som jag. Både av det egna materialet och John Mayer-covern. Och IFK-spelarna längst bak i publiken - de jublar faktiskt högst.