Utvandrarna kom hem och blev nybyggare

Huset ligger vid havet, strax norr om Piteå. Från vardagsrummet har de utsikt över vattnet; generösa fönster åt tre väderstreck ger rummet en extra dimension. Naturens växlingar blir ett skådespel, enkelt att följa från första parkett.

- Ofta vänder jag ryggen till teven och njuter av solnedgångarna i stället. Knallrött, knallorange, baby-blått och babyrosa - färgerna är fantastiska, säger Ulla-Britt Fagerlund.

Vägen från Florida kan tyckas lång, men har sin förklaring.

Ulla-Britt, som är uppvuxen
i Norrfjärden, har återvänt till sin barndoms trakt. Hon har bott och arbetat i Piteå under en stor del av sitt liv. Bertil har också anknytning till staden. Han arbetade vid dåvarande Assi under åren 1961 till 1979, dels som driftsansvarig vid massabruket, dels som ansvarig för miljö- och energifrågor vid hela fabriken.

Han kom att arbeta som konsult för ett amerikanskt bolag, och utvecklade en ny process för framställning av kraftmassa för papper.
1984 flyttade han och Ulla-Britt till Ponte Vedra Beach i Florida.

- Vi trivdes bra i USA och är glada över allt vi fått uppleva. Men när mina patent löpte ut ville vi återvända till Sverige, där vi har våra barn och barnbarn, berättar Bertil Fagerlund, som jobbade fram till dess han fyllde 80 år.

Valet föll på Norrbotten. Här har de förvisso inga Atlantstränder att ströva på, inga hajtänder att plocka, inga milsvida golfanläggningar att nyttja och ingen behaglig sommartemperatur att njuta av året om. Inga alligatorer och ormar heller, för den delen.

Däremot har de älg och rådjur inpå knuten, möjlighet till skidåkning och långfärdsskridskor, barn och barnbarn i samma land och
- inte minst viktigt - anknytning till en bygd.

- Vi har många goda vänner i Florida. Men hur det än är blir man
aldrig helt integrerad i det amerikanska samhället, säger Bertil
Fagerlund.

En del vanor och många möbler har de fört med sig från USA till Norrbotten. Det finns också sådant de saknar.

- Ofta fanns det anledning att byta kläder tre till fyra gånger varje dag. Det var strandkläder och kläder för att shoppa eller äta middag i. Här har jag ingen användning för alla plagg, säger Ulla-Britt och skrattar.

Hon visar sin dignande kliv in-garderob, belägen innanför badrummet i anslutning till sovrummet. En i USA vanligt förekommande placering, som paret vant sig vid och även ville ha i sitt hus
i Sverige.

Bostadens grundlösning har Bertil Fagerlund själv bestämt. Med hjälp av en arkitekt och snickare förverkligades det hela.

Utgångsläget var två huskroppar i vinkel mot varandra. På så sätt uppfylldes inte bara önskemålet att kunna se havet från vardagsrummet - det blev även synligt från
köket och från parets sovrum.

Vardagsrummet är husets hjärta. Här finns en stor matsalsgrupp i ek. Två av husets sex soffgrupper är placerade i rummet: social samvaro "the american way" hör till parets nöjen. En kikare står placerad vid fönsterväggen som vetter mot söder - speciellt på vårarna är fågellivet rikt på fjärden utanför.

Vardagsrummets höga takhöjd har sin förebild i parets hus i Florida. Det blev en del diskussioner med arkitekten om förslaget att låta entrén vara en del av vardagsrummet, men Bertil Fagerlund gav sig inte. Med en specialbeställd hallmöbel skärmas hallen av, utan att rymden uppåt försvinner.

Köket går inte heller av för hackor. Ulla-Britt Fagerlund är lycklig över de 43 (!) kökslådorna; här ryms allt man kan tänkas behöva i ett kök och lite till. Köksinredningen, även den designad och tillverkad av en lokal snickare, är gjord i svensk al.

Bottenvåningens yta är på 145 kvadratmeter. Lägg till det en övervåning på 105 kvadrat och ett garage på närmare 70 kvadratmeter - det är inget litet hus det handlar om. Här finns arbetsrum, sällskapsrum, flera sovrum, tre badrum, dusch, bastu och relaxavdelning. Kort sagt gott om plats för de fem vuxna barnen med familjer. Men även vänner, både svenska och amerikanska, kan enkelt stanna över natten om de så vill.

Precis som paret tänkte sig, när de planerade för sin framtid i Norrbotten.