Utseendet är viktigt för Herta, 102

- Från början var allt roligt och bra men sedan har alla flytt åt olika håll. Var och en har sitt. Inte är jag väl bland de friskaste heller. Jag har ont i armarna, säger Herta Fernberg.
Det är den stora familj som hon växte upp i och sin egen familj med maken och dottern Monika som hon tänker på. Nu bor hon ensam i lägenheten på Sundsbacken.
Men hon har kompisar bland sina grannar här. Den ädsta av dem är 98 år. Ytterligare några är över 90 år.
- Vi brukar följas åt när vi ska äta och ibland kommer de in hit. Fast de är yngre än jag så är de sällskap åt mig, säger hon.
Sex år i skola
Herta Fernberg ler och verkar väldigt till freds. Hennes ögon lyser av livslust och hon rör sig graciöst. Minnet är inte vad det har varit. Tankarna går främst till flydda tider. Å andra sidan väcker det många angenäma minnen.
- Jag började skolan vid sju års ålder och jag hade inga problem att hänga med. Var det inte sex år man gick?
Hon föddes som det femte av tio barn. Familjen bodde på Skurholmen. Sedan mötte Herta sin blivande man och de bodde på Östermalm och fostrade Monika.
Herta Fernberg minns att hon var piga på Hertsön i femtonårsåldern och att hon sydde mycket kläder.
Lärde sig sy
- En hel sommar var jag på Hertsön. Jag fick bland annat ta hand om två kor som inte kunde vara ute i skogen med de andra. Och jag fick lära mig att mjölka. Jag sov ensam i en skrubb under en trappa och det var inte roligt eftersom jag var van att vara omgiven av alla mina syskon och föräldrar, säger hon.
Storasyster Rut var duktig på att sy och Herta lärde sig av henne. Senare gick hon också en sömmerskeutbildning.
- Man lär sig när man får lust för något. Jag sydde kläder åt mig själv och andra. Jag minns att mamma småskröt över mig och pappa köpte en ny symaskin.
I slutet av 1950-talet arbetade Herta i Elvings klädaffär.
Ont om allt
Mest av allt minns Herta Fernberg sin pappa som läste mycket och berättade om spännande saker.
- Han läste om hur det var förr i tiden, om pyramiderna och grottorna. I en grotta hittades en kvinna. Tuggkåda hade ramlat ur hennes mun. Forskare arbetade med att ta reda på vem hon var och vad som hade hänt henne.
- Det var spännande att få veta om andra människors liv.
Hon talar om sin egen levnad och tider när det var ont om allt.
- Då fick man vara rädd om sina kläder och skor.
Hon minns också ransoneringskortens tid när livsmedel och andra dagligvaror ransonerades.
Telegram från kungen
I Hertas lägenhet finns många fotografier på hennes nära och kära, bland annat hennes föräldrars brudkort. Där finns också ett inramat telegram från kung Carl-Gustaf och drottning Silivia till Herta på hennes 100-årsdag.
- Var det lite fest i källaren då när jag fyllde år? frågar Herta chefen för Sundsbacken, Anna Drugge.
Anna hjälper henne att minnas:
- Ja, då fick du telegrammet och socialnämndens dåvarande ordförande Leif Wikman kom med blommor och tårta. Vi hade en stor fest för hela huset en trappa ner.
Firandet av 102-årsdagen blir inte lika stort.
- Vi ska begränsa firandet till Hertas avdelning Klippan, säger Anna.

Utseendet är viktigt för Herta, 102

”Jag satte några papiljotter i håret för att få lite lockar”, säger Herta Fernberg.Vid snart 102 års ålder är hon fortfarande väldigt mån om sitt utseende. Hon vill vara snygg när hon äter lunch med sina kompisar på äldreboendet Sundsbacken.Klänningen är också vald med omsorg.