Barbro säger att hon fick uppdraget att använda sina kunskaper och erfarenhet för att sätta in den nya chefen i arbete.
Det föll inte väl ut.
I stället kände hon hur chefen sakta men säkert började motarbeta henne. Hon fråntogs arbetsuppgifter, det tillsattes grupper där hon inte fick vara med och så vidare.
- Det var smågrejer precis hela tiden, säger hon.
Hon började grubbla över vad som var fel. Hon skuldbelade sig själv, fick ont i magen och mådde bara sämre och sämre.
- Jag kunde inte sova och fick en depression, säger hon.
Rasade ihop
Kulmen var när hon skulle gå till sitt arbete - men helt enkelt inte förmådde. Hon spydde och rasade ihop.
Sedan var Barbro sjukskriven i flera månader.
Hon besökte läkare som slog fast att hennes tillstånd var helt relaterat till hennes arbetssituation och att hon var i behov av att komma i kontakt med företagshälsovård.
Men trots att LTU har avtal med Previa var det inget som erbjöds när hon väl kom tillbaka.
Till sist fick hon själv söka den kontakten.
Och på arbetsplatsen blev läget bara värre. I ett rehabiliteringsmöte med Försäkringskassan och arbetsgivaren fick hon plötsligt veta att hennes arbetsuppgifter inte fanns kvar. Försäkringskassans representant frågade då Barbro om hon hade vetat om det.
- Jag svarade nej, för jag hade ingen aning.
Hon tog även kontakt med facket, men upplevde att hon inte fick någon som helst hjälp.
Det sista året upplevde hon att hon mest bara gick omkring utan att ha något vettigt att göra och det resulterade i en ny sjukskrivning.
Tjock pärm
När NSD träffar Barbro i hennes bostad har hon en tjock pärm framför sig. Där har hon samlat alla papper från den tuffaste perioden i hennes liv.
- Jag var åtminstone så smart att jag bad om att få besked skriftligt. På så sätt finns allt dokumenterat, säger hon.
Desperat började hon söka hjälp på egen hand. Via nätet kom hon i kontakt med OMM (Organisation mot mobbning) där hon fick stöd och hjälp, men den stora vändningen kom av en slump. Hon googlade på ordet "kränkande särbehandling" och såg plötsligt namnet Mikael Fischbein.
Han arbetar på ansedda byrån Juristhuset i Stockholm och har specialiserat sig på att hjälpa utsatta människor i arbetslivet.
- Jag skrev ett mejl till honom där jag förklarade min situation. Han ringde upp direkt och bad mig skicka över all dokumentation jag hade.
Några dagar senare åkte hon ner till Stockholm och träffade Fischbein.
- Han berättade att han absolut hade ett fall att driva - men det skulle kosta mig 30 000 kronor.Pengar som han i och för sig trodde att jag i slutändan skulle få tillbaka.
Hon gick till banken, tog ett lån och satte in pengarna på juristbyråns konto. Sedan gick allt snabbt.
Skadestånd
Mikael Fischbein bokade in ett möte med LTU:s personalchef. Under mötets gång fick Barbro sitta ute i korridoren och vänta.
Enligt Barbro hade personalchefen under mötet erkänt att LTU skött fallet på ett oerhört dåligt sätt. När mötet var över fanns ett avtal färdigt.
Barbro fick 400 000 kronor i skadestånd, som kallas för avgångsvederlag. På den summan fick LTU även betala sociala avgifter, plus 50 000 kronor i advokatkostnader.
- Jag fick säga upp mig, men det kändes ändå som en seger. De erkände att de gjort fel, det var viktigast för mig, säger hon.
Måste gå vidare
Nu sitter hon med pärmen framför sig och säger att hennes stora utmaning nu blir att lägga den ifrån sig.
- Jag har levt med det här i två år. Nu måste jag gå vidare.
Barbro heter egentligen något annat. Hon vågar inte träda fram med sitt rätta namn med rädsla för att det ska påverka henne negativt i framtiden. Däremot vill hon ändå berätta sin historia, för hon vet att det finns många i samma situation.
- Folk tror inte att det går att göra något, men det är fel. Sök juridisk hjälp och ta strid.