Utan dem skulle vi drunkna i vårt eget avfall

En gul Kvantumkasse från någon av lägenheterna i huset ligger överst i det svarta kärlet för brännbara sopor.
Med den ena handen drar Harry Pettersen, 52, ut kärlet från soprummet. Med den andra drar han det bruna kompostkärlet. Sopbilen står lite slarvigt på Sandviksgatan och han får gå en bit. Han hakar fast kärlen i sopbilen och drar i en spak på sidan av bilen. Det slamrar till och soporna hälls in i behållarna i sopbilen.
Harry Pettersen får dunka några gånger för det är en påse som fastnat. Sedan pressar en platta samman soporna i behållaren.
Ljudet har fått några av hyresgästerna att gå ut på balkongerna och titta.
För dagens hämtningar krävs ett 60-tal nycklar. De är inte märkta och Joel Bucht, 24, får prova några innan han hittar rätt.
Joel Bucht har jobbat på renhållningen sedan 2005. Han tog lastbilskörkort i lumpen och ville stanna i Luleå. Lite på måfå ringde han renhållningen och på den vägen är det. Just nu har han full tjänst men han vikarierar bara och vet inte hur det blir senare.
Harry Pettersen började köra sopor 1988. Han kommer från Norge och det var kärleken som drog honom till Luleå. I personalrummet får han utstå en hel del Norgeskämt. Han skakar på huvudet men ser ut att vara van.
Joel Bucht och Harry Pettersen hämtar sopor i centrala Luleå i dag. Det är inte alltid som de åker tillsammans och just där, men sopbilen är densamma i det området varje dag.
Gott betyg till Luleåborna
I stan är folk duktiga på att sortera, och i de flesta soprummen ser det prydligt ut, säger Harry Pettersen. Men allt är inte rätt sorterat. Det har slunkit med en returburk i det brännbara och i en av de stora, svarta sopbehållarna ligger en lång hallmatta. Inte får man väl kasta en stor matta bland hushållssoporna?
Vi pratar om Luleås olika områden och hur det sorteras.
Tuna och Porsön är värst, enligt sopåkarna. Men det är nog dåligt informerat, tror Joel Bucht.
Ofta beror dålig sortering på att det inte finns en fullständig sopsortering. Kärl för glas och metall kan saknas och då slänger folk sådant i de kärl som finns.
Men Harry Pettersen säger att vi ändå har bra sophantering.
- Vi är jätteduktiga i Luleå. På många andra orter finns det inte sortering som det gör här.
Fritt jobb
Fördelen med jobbet är att man får få vara ute i friska luften i alla väder. Nackdelen är den samma - att vara ute i alla väder.
- Det är fritt. Man bestämmer över sig själv. Jag kör mellan 7 och 16 och soporna ska tömmas. Men inom den ramen är det fritt, säger Joel Bucht.
Men att vara sopåkare är inte bara toppen. Joel Bucht berättar att en soppåse med fiskavfall sprängdes när den pressades in i sopbilen. Han översköljdes av så mycket fiskblod att kamraten i bilen trodde att han skadat sig.
- Det var äckligt och jag stod där och hulkade. Det var bara att ta av sig kläderna, åka iväg och duscha och hämta ut nya kläder.
Efter lunchen körs sopbilen till Sunderbytippen. Där vägs den och de brännbara soporna töms. Sedan vägs bilen igen. Denna gång hade sopåkarna inte fyllt kompostdelen i sopbilen. Hade bilen varit i behov av tömning hade den vägts igen.
Sju ton brännbara sopor och två ton kompostsopor. Det är vad som ryms i den stora sopbilen och det är vad de båda sopåkarna samlar ihop, varje dag fram till lunch.

Utan dem skulle vi drunkna i vårt eget avfall

Det bästa med jobbet är att vara ute i friska luften, det sämsta att vara ute i alla väder.Harry Pettersen och Joel Bucht gör ett jobb som förhindrar kaos. De är sopåkare vid Luleå renhållning.