Fritz Olsson var 24 år när han startade urmakeri och guldsmedsaffär 1904. Han köpte urmakare Blomqvists affär och flyttade till Storgatan 41, i det kvarter där firman blivit kvar.
Tidigt gjorde han affärer med samer och pärlfiskare i Pärlälven. Ofta hade med sig mycket kontanter och därför också en laddad pistol för säkerhets skull.
Många i Norrbotten köpte förlovnings- och bröllopsringar hos Fritz Olsson, som även blev kunglig hovleverantör.
I dag kommer många till oss, som deras mamma och mormor gjort, säger Anna-Karin Engman, som jobbat 27 år i företaget och i dag är butikschef.
Sonen Ola Olsson sålde så småningom företaget, i dag ägt av Peder Westberg, Skellefteå.
Också andra handlare har sitt namn i Luleås historia tack vare sina företag. Några exempel:
Grosshandlare N O Lundström från Ersnäs startade firma 1865 och utvecklade det till ett av Norrbottens mest kända handelshus.
Melcher Lindqvist startade sin grosshandel 1906 och var en respekterad man som bland annat organiserade Luleås omfattande 300-årsjubileum.
Gustaf Burström startade 1908 Luleå Bryggeri, som släkten drev i nästan 70 år.
Clas Wilhelm Andersson, ”Biograf-Andersson”, öppnade 1912 biografen Maxim (senare Röda Kvarn) och två år senare Odéon (senare Saga).
Arvid Hurtig hade bara en lastbil med trälåda på flaket när han körde igång sitt bussbolag 1923. Första Hurtigrutten gick mellan centrala stan och Svartöstan. Företaget rullade på till 1960-talet då det blev Luleå lokaltrafik.
En pionjär bland de kvinnliga företagarna var Henny Tegström som med systrarna Alma och Agda startade fotoateljén H Tegström & Co 1890 och bland annat dokumenterade Luleås återuppbyggnad efter stadsbranden 1887.
Alma Ehinger drev bosättningsaffär 1903-1923 och testamenterade merparten av sina tillgångar till en grundplåt för sjukhemmet Vängåvan.
Olga Bergh startade damfrisering redan 1923, fick mästarbrev 1942 och blev samma år som första kvinna medlem i den då nästan hundraåriga Luleås Fabriks- och hantverksförening.
Det har också funnits Hornbergs speceriaffär, Lalanders, Burén & Nilssons och ännu existerande Lindgrens klädaffärer, Brandfors och Sundbaums järnaffärer, Lindqvists och Sjögrens konditorier, plus många andra företag med namn efter sina driftiga ägare.
Småföretagen är viktiga i Luleås historia, men det största som hänt inom näringslivet var NJA:s tillkomst i början på 1940-talet. Drivande då var Bertil Åström, som också blev företagets förste vd, stödd av ordföranden David Hansén. Åström var född i Karlsvik, där hans pappa jobbat vid dåvarande järnverket. Att se masugnen uppköpt och sprängd i mitten på 1920-talet skapade en bitterhet som blev en drivkraft för honom. Den energiske Åström var NJA:s vd i åtta år, längre än någon annan på den posten.
John-Olof Edström var respekterad vd för NJA i början på 1970-talet då företaget var som störst med 5 500 anställda. Bland annat initierade han Stålverk 80-projektet. När de planerna sprack blev Luleåbon Björn Wahlström NJA-chef och var med och bildade Svenskt Stål AB 1978 genom sammanslagningen av NJA, Oxelösunds och Domnarvets järnverk.
Vid NJA:s tillkomst byggdes det mycket i Luleå, som det skett efter stadsbranden och Malmbanans tillkomst 1888. Byggmästaren Carl Abraham Flemström var då inblandad i det mesta – till exempel läroverket, Ebeneserkyrkan, Änke- och pupillkassans hus och elektricitetsverket i norra hamn, ritat av stadsarkitekten Karl A Smith.
Elektricitet, vatten och avlopp var viktiga frågor vid förra sekelskiftet. I båda utredningsgrupperna ingick ingenjören Johan Axel Forssgren och Johan Petter Johansson, ”Mekanikus” kallad och sedd som ett tekniskt snille. Han drev J P Johanssons mekaniska verkstad, som bland annat fostrade blivande verkstadsägarna bröderna Backteman och entreprenören Frans Erlandsson, vars släkt än i dag är en del av Luleås näringsliv.
På 1800-talet hade folk utifrån stor betydelse för Luleå. Carl Fredrik Liljevalch, ”Norrlands välgörare”, startade 1834 Oscarsvarv, som blev Norrbottens största industri och ett tag var Sveriges största skeppsvarv med nästan 500 anställda. Medhjälpare Christian Gültzau startade kort efteråt Josefinevarv på Skataudden, som senare fick hans namn.
Före det hade Samuel Gustaf Hermelin startat Selets bruk och även köpt Meldersteins bruk, grundat på 1740-talet av Jonas Meldercreutz och Abraham Steinholtz – ett slags start för stålstaden Luleå.