I dansföreställningen ”Hidden Escapes” slår de tre dansarna i Luleås första dansresidens an den humoristiska tonen redan från start när de med ett finurligt ansiktsuttryck kryper in och gömmer sig i sina bylsiga overaller och blir till snigelliknande varelser. Det är halvdunkelt på scenen, några tomma chipspåsar ligger och skräpar samt en inspelningsdosa och en mikrofon. Sakerna får senare i föreställningen sin förklaring.
”Hidden Escapes” gestaltar i rörelse och ord de djurliknande sidorna inom oss människor. En person kan ju till exempel vara en som ständigt vädrar faror – som en hjort. Eller egoistisk – som ett rovdjur. Detta med skam kontra skamlöshet är också ett tema som utforskas.
Det finns en humoristisk scen där Marie Wårell gestaltar en isbjörn som obekymrat hänger och klänger på ”djurskötaren”, dansaren Lena Bondesson. Med ett enormt tålamod med det besvärliga djuret håller hon en osammanhängande monolog som mest går ut på att förklara och ursäkta sig. I den och andra scener kan man tänka sig att det handlar om mellanmänskliga relationer. Och om allas vår existens, djur som människa.
Den text som förekommer då och då är en udda skapelse och väldigt bra i sig. Det framgår dock inte i programbladet vem eller vilka som skrivit den. Kanske ko-reografen själv, Moa Autio?
Scenkläderna består av löst sittande overaller i dova färger. De används på alla tänkbara sätt, från att krypa in och gömma sig i, till att skapa ljudeffekter med. De tomma chipspåsarna används också till att skapa prasslande ljudeffekter. Med inspelningsdosan skapas ibland rytmiska ljud-loopar. I övrigt förekommer en hel del konstmusik i form av ljud, och rätt lite regelrätt musik.
Om koreografin av Moa Autio, som är uppvuxen i Kiruna, kan sägas att den är kreativ och uppfinningsrik, men kanske inte utmanar dansarna fullt ut. Det finns många fina och konstnärliga detaljer men det är nog så mycket krypa-omkring-på-golvet, för min smak.
Behållningen är kanske inte dansarprestationerna, även om de gör det bra blir det ingen halleluja-upplevelse. Men helheten och det underfundiga temat människa/djur gör det ändå till en intressant föreställning.