En dag under hösten 2012 svängde en bil upp på gårdsplanen hemma hos landsbygdspolitikern Erland Nilsson i Böle. Ut klev en av länsstyrelsens djurskyddshandläggare. Det blev inledningen på en två år lång kamp med Ulveprinsen, en tio år gammal travhäst, i centrum som några meter längre bort tittade besökaren.
Problemet är att Ulveprinsen har problem i kontakten med sina artfränder, en kontakt som han har rätt till enligt lag.
– Han är lite filosofisk. Mycket trevlig och fin. Han är en individ som inte vill ha någon med sig men jag jobbar ständigt att hitta ett lämpligt djur att ha med. Han lider ingen nöd som jag ser det. Här finns får och människor överallt. Det låter av djur överallt, säger Erland Nilsson, som är gruppledare för Landbygdspartiet oberoende.
– Det är som ett livselixir det här. Jag har hållit på med det här ett helt liv och jag har tyckt mig sköta dem som lindebarn. Men när man då får ett sådant här besök känner jag mig djupt kränkt.
Han vann sitt första travlopp 1968 i Boden och har sedan fortsatt under åren. Ulveprinsen har, trots sitt lugn i hagen, sprungit in en rejäl slant och de två känner sig som ett team. Men enbart mänsklig kontakt räcker inte. Hunden Sussies besök i hagen räcker inte heller.
Erland Nilssons två tidigare hästar trakasserade Ulveprinsen. Den senaste var så bråkig att han tillslut gick till slakt.
Det som stör Erland Nilsson mest är att han, och andra lantbrukare, måste betala för anonyma anmälningar och när länsstyrelsen åker ut på inspektion. Och det är det hans ärende har handlat om, ett ärende som förra veckan avslutades i Högsta förvaltningsdomstolen. Erland Nilsson ska betala. Och ge sin häst en kompis i hagen.
– Jag har inget emot att de åker runt och kollar. Men jag tycker det är fel att debitera för det här. Det enda de sa var att jag skulle ringa in och säga när jag skaffat en kompis, säger Erland Nilsson.
han tycker att frågan är viktig och det är därför han har drivit den så långt.
– Jag vill sätta tummen i ögat här. Vi har fått från jordbruksverket att det är ett problem att kreti och pleti kan ringa in och säga att de ska kolla. Och så kommer de och hittar inga fel också måste vi pröjsa ändå.
Han menar att många jordbrukare idag känner sig pressade av kontrollerna och han efterlyser en utökad dialog med myndigheterna.
– Så vi får det här att fungera så att vi alla kan hjälpa till, säger Erland Nilsson.
Nu söker han med ljus och lykta efter en kompis till sin ensamma häst. En snäll kompis.
– Jag har fått flera tips. Men vi får se om det blir en häst. Jag kan skaffa en getabock. Jag har också tänkt på en ren. Jag nämnde ett får för handläggaren. Men då fick jag höra att jag måste ha två för de är flockdjur. Men troligtvis blir det ett sto. Då kanske han får vara ifred.