På annandag jul 1970 möts Göran Johansson och hans blivande hustru Ulla-Britt, eller Ulla, för första gången på hotell Savoy i Luleå. Hon kommer från Uppsala och av en händelse bor Göran också där då, med jobb som vaktmästare. De bor bara 500 meter ifrån varandra och bestämmer sig för att ses.
På dagen 50 år senare, sitter Göran och en av deras tre döttrar intill Ulla där hon ligger på en säng på Norrlands universitetssjukhus. Den stora jubileumsdagen blir den sista dagen de får tillsammans.
– Jag pratade med henne, sa hur mycket jag älskade henne och att jag saknade henne. Då kom en tår rinnande ner för hennes kind, så hon kan inte ha varit helt medvetslös, säger han.
En halvtimme senare har respiratorns slangar kopplats ur. Det blir ingen tionde resa till Thailand och hon får aldrig den i hemlighet inköpta klänningen från Gudrun Sjödén som väntade hennes hemkomst.
Trebarnsmamman och mormodern Ulla-Britt Johansson blev 68 år.
Ulla skulle få sin fjärde och sista cellgiftsbehandling på Sunderby sjukhus, men kort innan fick hon veta att hon skulle till Umeå. De visste inte då att intagningsstoppet berott på ett utbrott av covid-19 som skulle leda till att en 65-årig cancerpatient dog två veckor innan jul.
Coronaprovet vid inläggningen 23 november var negativt. Men när Ulla efter fem dagar på sjukhuset fick feber och ramlade upptäckte vårdpersonalen att hon smittats. Cellgifterna gjorde henne känslig och svag, men kroppen orkade kämpa i nästan fyra veckor.
Familjen tror att Ulla smittades på sjukhuset eller i sjuktransporten och de ska anmäla dödsfallet som en vårdskada till Ivo och Patientnämnden. Men en annan sak brådskar mer.
Göran Johansson, 71, är döende, så länge han inte går igenom en hjärtoperation. En hjärtklaff och två kranskärl måste bytas. Det omfattande ingreppet har dock redan skjutits upp två gånger, först för att han inte ville lämna Ulla ensam och sedan för att hon gått bort.
– Läkaren säger att jag kan dö om jag inte opereras nu i februari, säger han.
Efter Ullas död är rädslan stor hos barnen, barnbarnen och Göran själv. De är rädda för taxiresan, för att han ska läggas in och riskera att gå samma öde till mötes. Dessutom är det tungt att bära sorgen i isolering.
– Jag tycker att det känns fruktansvärt. Skulle jag få covid-19 så skulle jag inte ha en chans att klara mig så det är klart att man är orolig, inte främst för min egen skull men för mina barn och barnbarn som är så oroliga, säger Göran Johansson.
Familjen kämpar för att regionen eller Luleå kommun ska se honom och göra ett undantag, ge honom vaccinet. Döttrarna Anna Gunler och Elin Sörle berättar att de har ringt alla som kan ha något att säga till om, men att ingen vill låta honom vaccineras.
– Vi känner alla en enorm oro för pappa. Det är en så stor sorg att vi förlorat vår mamma och vi har inte ens hunnit begrava henne för att pappa måste göra sin operation. Han kommer att gå bort om han inte gör den, säger Anna Gunler.
Den 21 januari sitter Göran hemma i radhuset på Klintbacken. Han har knappt varit utanför dörren sedan i mars och i flera månader var isoleringen än mer kritisk på grund av Ullas cancer. Inte ens barnen har kommit in.
– Nu ligger hennes nattlinne kvar i sängkammaren. Jag har inte velat ta bort det för det är för jobbigt. Jag vet inte hur man överlever, men det är väl för barnbarnens skull.
Ett av barnbarnen bor hemma hos dem, men de har inte blivit sjuka. Inte ens haft symtom.
– Hon hade klarat det här, det är det tragiska. Hon var jättesjuk av cellgifterna i september men hon hade kämpat sig ur det och hade stora chanser att klara sig ur den här leukemin, säger Göran.
– Hon var otroligt positiv, mamma. Hon pratade aldrig om döden, bara om livet, och hon var hela tiden tydlig med att hon skulle klara det här för att få mer tid med sina barn och barnbarn, säger dottern Anna Gunler.
De har inte fått svar på varför Göran inte kan få vaccin. De kräver även att verksamhetschefen presenterar en vårdplan som minimerar risken för att han smittas och dör. Vaccinordningen är inte huggen i sten, det är Folkhälsomyndighetens rekommendation, och undantag görs. Till exempel har vårdpersonal i andra län börjat få sina sprutor.
– Men det är väl bara kungen och drottningen som får gå före, säger Göran Johansson.