"Det här är första gången jag spelar så här sent på kvällen och känner att i kväll behöver man ju för fan solglasögonen", konstaterar Magnus Uggla vilket får mina mungipor att rycka till. Till synes oberörd river han av dänga efter dänga utan att egentligen visa något större engagemang för publiken. Låtarna är fortfarande de samma, hans röst har inte förändrats ett dugg och han gör verkligen sin grej - men jag måste faktiskt undra om han börjar tappa gnistan, om han bara gör det för pengarna nu för tiden.
Några hängivna fans
Som han själv säger: "Ett bevis på att det går bra för Kirunafestivalen är att de har råd att ta hit en riktig artist. För jag jobbar ju inte gratis. Enbart det här mellansnacket kostar ungefär en brandmans årslön".
En och annan överförfriskad gubbe i publiken kan inte låta bli att skaka loss i ett hysteriskt steppande, viftande och klappande, i ren förtjusning över att mannen, myten, legenden brakar loss på scenen.