Det var den 9 januari som olyckan var framme. Flickan flög handlöst i backen och fick så ont att hon inte runde röra armen.
Pappan körde henne direkt till Luleås jourcentral. Läkarens bedömning var att det inte handlade om någon fraktur. Han erbjöd en remiss till röntgen, men flickans pappa trodde på läkarens ord och åkte hem med flickan.
Men smärtan blev värre. Flickan grät och kunde inte sova. Så nästa dag väntade ett nytt läkarbesök, på Råneå vårdcentral.
Röntgen visade fraktur
Även denna läkare slog fast att det inte handlade om någon fraktur, utan att det förmodligen var en inflammerad sena. Rådet blev smärtlindring.
När flickan hälsade på sin mamma i Gällivare en vecka senare hade hon fortfarande ont i armen. Mamman tog då sin dotter till Gällivare sjukhus. Där gjordes en röntgen som visade att det rörde sig om en fraktur.
Onödigt lidande
Enligt anmälan till Socialstyrelsen hade läkaren i Gällivare reagerat med förvåning över att ingen röntgen gjorts tidigare, eftersom ett fall från en skenande häst var att klassas som högenergivåld.
Mamman menar i sin anmälan att läkarnas felaktiga bedömningar medförde att flickan tvingats till onödigt psykiskt och fysiskt lidande.