I september 1943 gjordes den första tappningen vid järnverket i Luleå som hade börjat byggas 1941.
Då hade ännu inte Börje Pettersson börjat sin yrkesverksamma bana på järnverket. Den tog i stället fart 1969 då han började på Järnbruksskolan – med praktik på olika avdelningar.
– Det blev 50 år på verket. Otroligt! Jag har varit med om många olika skeden, säger han och beskriver sig som en nyfiken hoppjerka.
I slutet på 60-talet var det mycket tunga tider ekonomiskt för NJA.
Ökad förädling blir receptet för att försöka komma på rätt köl. 1970 tas beslut om investeringsprogrammet IP-70. Då uppförs ny masugn och stålverket byggdes ut med LD-ugn och stränggjutning.
– 1972 kom den igång, säger han om masugn 2 som efter senare ombyggnationer kallas masugn 3.
1975 ingick eldsjälen från Luleå i första kullen på Stållinjen, en viktig beståndsdel i det som enligt planerna skulle bli Stålverk 80.
– Miljön hade blivit betydligt bättre då, säger han och ser tillbaka på tiden då nybörjarna då fick vara med och rensa stoff från taket på järnverket ned i järnvägsvagnar.
– Det var första provet att vara med och skotta. Det var varmt och många slutade redan efter några timmar, säger han och det går inte att ta miste på stoltheten när han berättar om det han hann med efter det – ståltappning, forskning och information med mera.
1976 – då världskonjunkturen är på botten – fattas beslut om att skjuta Stålverk 80 på framtiden.
1980 drog slabstillverkningen igång i Luleå.
– Vi gör det än i dag, den fraktas ned till Borlänge för valsning, flikar han in med stolthet i rösten.
I slutet på 70-talet tog han steget till utbildningsavdelningen. 1980 klev han över till forskningsprojekt och tio år senare hamnade han på laboratoriet.
– Jag var nog där i olika projekt till år 2000 någon gång. Och året efter flyttade jag till informationsavdelningen där det handlade om att sköta besök och tidningen NJA Nytt.
2012 gick han i pension. Men hans engagemang tog inte slut för det.
– Jag har varit konsult efter det och visat semestervikarierna runt fram till 2019. Året efter tog vi inte emot.
Numera är han drivande i arkivgruppen, som senare tid bestått av fyra historieintresserade.
– Vi har tyvärr fått ställa in senaste tiden, en del närmar sig 80 år, säger han och berättar om utrymmet i källaren där tusentals bilder väntar på att digitaliseras. Även filmer, skärmar och NJA- nytt väntar på att bevaras för eftervärlden.
Under samtalet återkommer ofta ordet "vi, oss". Exempelvis när han sammanfattar resan tillbaka till "eliten".
– Nu är vi världsledande i tunnplåt, säger han och ger beröm över hur personalen tagits omhand genom åren.
Vad har NJA/SSAB betytt för Luleå?
– Enormt mycket. Men nog var det många som var skeptiska när bygget av NJA drog igång, slår han fast och pekar på betydelsen av tusentals jobb under 70-talet.
Vidare att många firmor genom året livnärt sig på att göra jobb på verket. Och universitetet som spelar en viktig roll i forskning/utveckling.
Senaste tillskottet på agendan för eldsjälen är veteranklubben, som bildades för två år sedan.
– Coronan kom emellan, säger klubbens vice ordföranden om varför verksamheten där ännu inte tagit riktig fart.
Det hindrar dock inte den 71-åringen från att fortsätta göra sitt yttersta för att bevara ett "tungt" stycke av en 400-årings industrihistoria.