Tunaskolan - en pigg 40 åring
Tunaskolan fyller 40 år. I går spelade inbjudna före detta elever basket mot skolans nuvarande elevstjärnskott.
Foto: Elisabeth Hedman
Vid sidan av basketplanen står en liten hejaklack med egentillverkade pompombollar. De har trivts under jubileet.
- Det har varit kul att göra annat än det vanliga skoljobbet, säger Agnes Emborg, 13.
Hon och kamraterna tycker också att det varit lärorikt.
- Vi har lärt oss om Tunas historia.
"En snäll liten kille"
Håkan Larsson, 34, som spelar basket i Plannja får en kram av Maritha Berglund, 62, hans lärare på mellanstadiet.
- Han var en snäll och liten kille. Det var otippat att han skulle bli basketspelare, säger Berglund.
Maritha Berglund har jobbat på Tunaskolan sedan starten och trivts jättebra, säger hon. Skolan har som mest haft 900 elever men nu är elevantalet nere på 350.
- Förr var det ju mer katederundervisning och nu håller det på att komma tillbaka. Det finns elever som inte passar i det friare arbetssättet. Så det bästa är en blandning.
Av de fyra i före-detta-laget var det en som aldrig gått på Tuna. Det var Plannjaspelaren John Rosendahl, som hoppat in för den skadade Erik Vestin.
- Men jag har alltid velat gå här, sade han och fick applåder till svar.
Julia Vestin, 17, som går basketgymnasiet och Eva Hägg-Myntti, 20, som spelar basket med Luleå stars, tycker att det är kul att komma tillbaka till Tunaskolan.
- Det man kommer ihåg bäst är de "jobbiga" lärarna. Så här i efterhand förstår man varför de var hårda och uppskattar dem för det. När man gick i skolan fattade man inte alltid det, säger Eva Häggmyntti.
Enarmade basketspelare - nej tack
För alla spelarna som kommit tillbaka till Tunaskolan för jubileet är idrottshallen en bekant lokal.
- Jag hängde i hallen varje dag. När andra tränade fick vi spela en mot en i någon av korgarna där de inte var i vägen för träningen som pågick, säger Håkan Larsson.
Ingrid Ström, idrottslärare, berättade att de före detta eleverna skulle ha ett handikapp, de skulle bara spela med en hand. Men när Tunaspelarna fick höra det sade de stopp.
De ville inte ha några enarmade motståndare och så blev det. Denna gång förlorade tunaeleverna matchen knappt och efteråt skrevs det autografer. Julia Lustig, 10, var en av de som fick en namnteckning.
- Men jag kommer inte ihåg var han heter, sade hon och visade stolt upp sin underarm.
Så jobbar vi med nyheter