Nu firar många Alla hjärtans dag, men Katarina Lindmark i Luleå har redan firat sin hjärtdag i år. Natten mellan den 11 och 12 januari 2024 drabbades hon av en hjärtinfarkt. Hon överlevde och opererades den 17 januari i Umeå.
– Vi firade faktiskt på årsdagen, med riktigt god choklad, säger Katarina Lindmark.
Med "vi" menar hon sambon Göran. I huset finns inte längre några hemmaboende barn men gården fylls av fyrfota vänner i form av hästar, hundar och getter. Plus höns och tuppen Allan. Vi tar en tur ut. Hundarna Lolo och Daisy hakar på till getterna. Hästarna tas in från hagen för att få havre och vila i sina boxar.
Katarina Lindmark har alltid haft häst och alltid ridit. Fram till hjärtinfarkten.
– Det var det värsta efteråt, att jag inte fick rida. Så den dag jag satt upp första gången efter operationen rann tårarna. Det var så härligt att känna muskelminnet i kroppen och hur allt liksom kom tillbaka. Som att få livet tillbaka, säger Lindmark och torkar tacksamma tårar från kinderna.
Hon är nyhetsreportern från TV4 som alltid haft ett aktivt liv med många barn, massa djur och rikt av sociala kontakter. Men efter hjärtinfarkten har hon tvingats ändra en del.
– Jag säger nej oftare. Man kan inte göra allt, så är det bara. Tre saker kan ha lett fram till infarkten; stress, högt blodtryck och rökning. Nu stressar jag mindre, har slutat röka och tar medicin för blodtrycket. Plus att vi äter jättemycket fisk!! Flera gånger i veckan.
Låt oss backa till 11 januari ifjol. Katarina kom hem efter jobbet, fann en skål med nötter som vänner lämnat som gåva och tog sig en liten näve. Hon vet hon kan få lite kli i halsen av nötter, men inte mer än så.
– Den här gången var det som kliandet bara växte. Till slut, mitt i natten, var jag tvungen ringa 1177. Då hade jag som en tennisboll i halsen.
Först när sköterskan ställer frågor om tryck över bröstet, strålning i armar och liknade och Katarina svarar ja som polletten börjar trilla ner.
– Kvinnors infarkter kan vara "tystare" än mäns. Men jag kopplade liksom inte.
Fyramånadersvalpen Lolo kommer upp i famnen på Katarina som gosar in näsan i hennes mjuka päls. "Pälsklingarna" har varit guld värda i läkningen.
– Jag satt mest på kökssoffan, sov i sängen eller såg serier. Men man ska ju gärna röra på sig, om än man har fruktansvärt ont efter operationen.
Hon fick inte lyfta tungt, flera av sysslorna på gården blev därför förbjudna. Hästarna fick hon hjälp med av andra, hundarna kunde hon gå med lite grann och i början hjälpte rollatorn henne fram.
– Men efter ett tag fick jag börja gå på sjukgymnastik och vattenträning på sjukhuset. Så underbart! Dels är man så trygg med personalen där som kan allt, dels får man tillbaka lite socialt liv. Jag är uppriktigt förvånad över att så pass få kommer sig iväg till exempelvis bassängen. Det borde locka fler.
Sedan oktober är Katarina Lindmark tillbaka på jobbet igen, men hon gjorde ett test redan i juli.
– Två veckor jobbade jag. Men gud så slut jag blev, det gick inte.
Dagen efter vår intervju ska hon iväg till Kiruna i jobbet. En sak hon aldrig glömmer numer att ta med är klockan.
– Det är en sån där smartwatch, som jag kan ringa med. Den känns väldigt viktig som trygghet. Det var en vän som tipsade mig om att köpa mig något riktigt dyrt efter jag slutat röka. Det blev klockan.