När ljuset nästan brinner
står julens dörr på glänt
och krönikören sätter
svordomar på pränt.
Han svär åt alla grannar
som pyntat sina hus
och hängt kulörta lyktor
som sprider bjärta ljus.
Han muttrar över tomtarna
försörjda av ampere
och trädgårdar som lyser upp
som vore de Times Square.
Tro nu inte att jag är
en vresig, sur bohem
som hatar jul och pynt och ljus
med ilska som system.
Men någon jävla ordning får
det va i ett parti.
Det visste C. H. Hermansson
och det vet också ni.
Jag vill inte mötas av
Carolas glada skrik
var gång jag slår på radion
för att njuta av musik
Måttfullhet och rimlighet
är fortfarande dygd.
Julstämningen bör ju vara
vettigt underbyggd
Ni pyntar i oktober,
dricker julmusten till palt,
glufsar i er skumtomtar
– för NU ska ni ha allt
Vad kommer näst? En tomtefest
– i midnattssolens glans?
Vi dricker iskall glögg och trår
runt juligran en dans?
Nej, nu får det va slut på detta
badande i prakt
och självförhärligande bjäfs
– vad hade Luther sagt?
Om ni bara lugnar er
och visar tålamod,
blir belöningen ju ock
i framtiden rätt god.
Att ständigt få vad man vill ha
det gynnar ej ens själ
och ger ej grund för utveckling
som gör nationen väl.
Så ta ett råd från krönikörn:
Om ni har ljusen tänt
– ryck genast ur en säkring
och sätt i den till advent.
Och tror ni inte mig så finns
det annan expertis
på ajournerandets teknik
med väntan som matris.
Våra glada riksdagsmän
och -kvinns i Stockholms stad.
De räds inte dröjsmål
för att fylla Rosenbad.
Så många har nu talmannen
gett uppdrag att sondera
att till och med peruken hans
har börjat protestera.
Men tänk så skönt att äntligen
få pynta först vid jul
och inte ha regering förrän
2037.