Anna Kuru i Kiruna är en novellist som vunnit framgångar med korta historier. Hon har nominerats till Årets radionovell och vunnit novelltävlingen Över gränsen. Nu gör hon romandebut med en thrillerliknande historia som utspelar sig i de norrbottniska fjällen och som utmynnar i ond, bråd död.
Huvudpersonen Allis är bilmekaniker och berättelsens utgångspunkt är ett dödsfall på hennes arbetsplats. Upplevelsen sätter spår och Allis får sommarledigt och bosätter sig i en hyrd stuga i vildmarken. En sommar i ensamhet i denna stuga ska läka såren efter upplevelsen. Tror hon.
Sedan finns där männen som dyker upp och som trånar efter den unga, attraktiva och välväxta kvinnan. Det är stuguthyraren Lars, Johan i grannstugan och så fjällvandraren Rauno från Helsingfors. De uppvaktar henne på olika sätt.
Kuru invaggar läsaren i en till synes beskedlig, romantisk saga. Hon berättar målande om fjällvandrarens resa från Helsingfors till Kiruna, egentligen utan att det händer något, och hon ger ingående beskrivningar av naturupplevelser i fjällandskapet och av bokens huvudpersoner. Det kan liksom bara bli ett lyckligt slut.
Men så finns där hela tiden det mörka förflutna, inte bara dödsfallet på bilverkstaden. Allis blir tidigt föräldralös och får växa upp med sin farfar. Han gör sig påmind också efter sin död, gästspelar i hennes verklighet.
Först långt in i boken kan en väntande dramatik anas. Det är inte tre goda män som uppvaktar Allis och hon visar sig inte heller god när hon blir kallad för ”lilla gumman”. Dessa ord räcker för att hon ska dräpa, två gånger. Det låter lite som en överreaktion. Å andra sidan så är ett av offren själv en dräpare.
Anna Kuru är en utmärkt stilist och det bär raskt framåt genom de korta kapitlen. Det är tydligt att här handlar det om att skriva en roman och inte en novell. Risken är då att det blir lite väl många transportsträckor innan det börjar hända något. Det gäller att producera ord så det inte blir för tunt mellan bokpärmarna. Där finns också figurer som känns omotiverade och som får alltför långa beskrivningar.
Det är denna trevliga romans svaghet, att den blivit omotiverat lång, 276 sidor. Den hade vunnit på ett tunnare format.